”Ett litet hopp hade tänts, så rycks mattan bort!”

De flesta alzheimerdrabbade i Sverige kommer inte kunna få de nya bromsmedicinerna. En för sen diagnos och hälsorisker står i vägen för hela 90 procent. Ett nej kommer det även bli till den lilla grupp med så kallad ärftlig alzheimer. Peter Lundberg, patient med alzheimer och en ärftlig sådan, ApoE4 Hymozygot, skriver utifrån att vara en av dem som troligtvis inte kommer kunna få medicinen hela alzheimervärlden talar om.

Patient/medicin. Jag hade det väl lite på känn! Det låg liksom där i luften och skavde, ni vet, sådär lite olustigt. Efter att ha hängt med i medias rapportering om läkemedlet lecanemabs eventuella godkännande i EU så var jag övertygad. Någon typ av förändring måste till i ansökningsproceduren för att EMA (Europeiska Läkemedelsmyndigheten) skulle backa från sitt tidigare nej, speciellt med tanke på att en liten specifik grupp stack ut och drev på statistiken för biverkningar lite väl mycket för vad som kan anses vara hälsosamt, iaf enligt EMA.

Risken för biverkningar som ödem och mikroblödningar i hjärnan (ARIA-E och H) hade fått EMA att rynka på näsan och avslå den tidigare ansökan, ett beslut som överraskat de flesta då läkemedlet redan var godkänt i flertalet länder.                                     

Så vad göra, överklaga beslutet, modifiera lite i ansökan, kanske plocka bort gruppen som sticker ut i statistiken, Storbritannien hade ju gjort så när de godkänt läkemedlet några veckor tidigare. Var det lösningen även här?

Någonting fanns ju där, inom räckhåll, ett litet hopp hade tänts, så rycks mattan bort, lite som att bli kastad under bussen.

Nu vill jag inte låta missunnsam och kanske lite bitter, det är ju naturligtvis helt fantastiskt med ett nytt läkemedel som kan bromsa upp progressionen av Alzheimers sjukdom och kanske snart finnas tillgängligt för en del som är drabbade. Men ändå, den där obehagliga känslan av att bli exkluderad, någonting fanns ju där, inom räckhåll, ett litet hopp hade tänts, så rycks mattan bort, lite som att bli kastad under bussen. Det gäller ju inte endast ”min” grupp utan de flesta som idag har alzheimer. Enligt de med insyn kommer endast högst tio procent med alzheimer idag kunna få medicinen. Anledningen är, för de flesta, att sjukdomen gått för långt.

Men vilka är vi andra som inte får hänga med på festen…. Jaa…vi är en väldigt liten grupp, ungefär två procent av jordens befolkning som vandrar omkring med en dubbel uppsättning av riskgenen ApoE4. Vi kallas för Homozygoter eftersom vi har ärvt två kopior av samma gen från våra föräldrar och av alla som idag blir diagnostiserade med Alzheimer så utgör vi cirka femton procent, en relativt stor andel med tanke på att vi är så få.

Men vad är då den där APOE-genen för något som så ofta dyker upp i artiklar om Alzheimer. Lite förenklat så kan man säga att genen som är en av flera tusen i vårt DNA har till uppgift att ge instruktioner om att tillverka kroppens proteiner, bland annat det som kallas Apolipoprotein E (ApoE). Proteinet har till uppgift att förpacka och transportera kolesterol och andra fetter i blodomloppet till våra celler. Det finns tre varianter och beroende på vilken av genvarianten vi ärvt från våra föräldrar så bär vi antingen på en dubbel uppsättning av samma variant eller av två olika varianter.

De vanligaste genvarianterna.                                    

ApoE2. Den minst vanliga varianten. Cirka 5 till 10 % av befolkningen bär på varianten som verkar ge ett skydd mot risken för att utveckla Alzheimer.

ApoE3. Den vanligaste varianten. Mer än 50 % av befolkningen bär på varianten som tros ha en neutral effekt på Alzheimer.

ApoE4. Cirka 25 % av befolkningen bär på varianten som ökar risken för att utveckla Alzheimers och cirka 2 % bär på en dubbel uppsättning som kan öka risken med upp till 20 gånger för att utveckla Alzheimer.

I en nyligen publicerad studie i Nature Medicine ledd av Juan Forte och Victor Montal föreslår man genetik som orsak och inte bara som risk för att utveckla Alzheimer.                

I studien sammanställde man kliniska och patologiska data från över 13 000 personer för att bedöma hur APOE-genen relaterar till Alzheimer. Man analyserade också data från över 500 personer med två kopior av APOE4-genen och såg att redan vid 55 års ålder hade över 95 procent av patienterna biologiska markörer associerade med sjukdomen. Vid 65 års ålder hade de flesta onormalt höga nivåer av proteinet beta-amyloid som bildar aggregerande plack i hjärnan, ett välkänt kännetecken för Alzheimers. Man fann också att nästan alla patienter hade börjat utveckla Alzheimers cirka tio år tidigare än de som inte bar på varianten. Genen är inte en absolut demensprediktor eftersom en liten andel av APOE4/4-bärarna lever upp i hög ålder utan symtom men resultaten signalerar starkt om behovet av framtida forskning på diagnos och behandlingsstrategier specifika för just APOE4-homozygoter säger Forte och Montal.

Men finns det då inget bra med den här genen? Är allt bara helt genomuselt?  Inte alls, det finns faktiskt en hel del bra saker också.

Men finns det då inget bra med den här genen? Är allt bara helt genomuselt?  Inte alls, det finns faktiskt en hel del bra saker också. I flertalet studier har genen kopplats till förbättrad fertilitet, bättre motståndskraft mot infektionssjukdomar och en minskad risk för cancer. Det visuella arbetsminnet ska visst vara fantastiskt och som pricken över i så interagerar APOE4 också med livslängds-genen Klotho. Inte så tokigt va! Jag är alltså en långlivad fertil man som nästan aldrig blir sjuk, har utmärkt lokalsinne och är en hejare på att spela memory i alla fall innan bäst före datumet är passerat och Herr Alzheimer ovälkommet tränger sig på.

Håll nu ut alla homozygoter och alla ni andra som dagligen kämpar med kognitiva sjukdomar. Det aviseras om nya alternativa läkemedel, diagnostikförfaranden, det skrivs om livsstilsförändringar och digitala självtester som ska underlätta för oss drabbade, till och med politikerna verkar ha vaknat till och tagit fram en ny demensstrategi, så håll bara ut.

Övrigt:

Forskning. När är lecanemab här? Efter ett litet stopp på vägen gick igår Europeiska läkemedelsmyndighetens kommitté CHMP vidare med en av bromsmedicinen mot alzheimer, lecanemab, och bekräftar därmed sin positiva rekommendation. Det som händer nu är att EU-kommissionen återupptar sin beslutsprocess om läkemedlets marknadsgodkännande.

Om Europeiska kommissionen godkänner lecanemabs marknadsansökan, kommer marknadsgodkännande i EU omfatta samtliga 27 medlemsstater samt Island, Liechtenstein och Norge. Leqembi är sedan tidigare godkänt i USA, Japan, Kina, Storbritannien och flertal andra länder. 

Mer information från Bioarctics pressmeddelande finns här: (länk)