Läkemedelsbolagen måste sänka sina priser mycket radikalt om de nya bromsmedicinerna mot tidig Alzheimer ska bli tillgängliga för svenska patienter. Det menar Linus Jönsson, professor i Hälsoekonomi vid Karolinska i ett långt mailsamtal med Alzheimer Life. Kostnaderna för läkemedlen kommer inte betalas av staten, utan det blir minnesklinikerna som själva får ta smällen.
Bromsmediciner. Inom några månader kommer det finnas två läkemedel mot tidig Alzheimer godkända inom EU. Det föder ett hopp för både patienter och anhöriga.
Men just nu pågår ett spel mellan de svenska regionerna via samlingsorganet NT-rådet och läkemedelsbolagen. Det engelska sjukvårdssystemet NHS förklarade helt nyligen att de fortfarande inte rekommenderar användning av Bioarctics bromsmedicin lecanemab. Läs mer här.
”Det kan man tolka som att företaget (hittills) inte varit villigt att sänka priset så mycket som krävs för att behandlingen ska bli kostnadseffektiv”, säger Linus Jönsson.
Bioiarctic har satt ett listpris i USA på lecanemab på ca 250 000 kr per år och patient.
En helt färsk studie i engelska Pharmeconomics anser att ett mer rimligt pris för lecanemab ligger på ca 34 000 kr, dvs bara en bråkdel jämfört med de utsatta priserna. Studien har många av de mest erkända forskarna i Sverige som undertecknare, bland annat professorerna Bengt Winblad och Henrik Zetterberg.
De har utgått från Bioarctics och dess japanska partner Eisais fas 3-studie som kunde uppvisa minskad kognitiv försämring med 27% under 18 månader för de patienter som fick lecanemab jämfört med placebogruppen. Långtidsdata visade dessutom att patientnyttan ökade med bibehållen säkerhetsprofil vid fortsatt behandling.
En central fråga är alltså hur mycket hälsa som det nya läkemedlet skapar, och här används ofta kvalitetsjusterade levnadsår (QALYs) som måttenhet. En QALY motsvarar ett år med perfekt livskvalitet, och ett riktmärke är om kostnaden för att producera en QALY överstiger 1-2 miljoner kronor anses läkemedlet inte kostnadseffektivt under svenska förhållanden, förklarar Linus Jönsson.
Det är ungefär samma typ av cost/benefit-analyser som görs inom industrin när man räknar på investering i en ny maskin. Den måste öka produktiviteten mer än kostnaden.
Det här kan låta lite krasst, vi pratar ju om människor och sju månader extra livskvalitet (som Bioarctics studierresultat visar) är ju för patienten värt hur mycket som helst. Men det finns som tur är även andra argument för att låta svenska patienter med tidig alzheimer få tillgång till de nya bromsmedicinerna.
”Jag anser att de nya läkemedlen ska kunna användas i Sverige som en del i systematiska studier av hur de fungerar i bredare patientgrupper och över längre tidsperioder. Dels får svenska patienter möjlighet till behandling, och dessutom bidrar vi till en bättre användning av dessa behandlingar i framtiden”, säger Linus Jönsson.
Två andra nyheter i intervjun;
- Bara ett litet fåtal patienter kan hoppas på de nya bromsmedicinerna, om de skulle bli godkända. Mindre än en av tio. Sannolikt de med de tidigaste diagnoserna.
- Dessutom är det minnesklinikerna med redan idag ansträngda budgetar som måste ta hela kostnaden för patienternas behandlingar med bromsmedicinerna. Och regeringen verkar inte villigt att tillföra nya resurser, enligt den färska demensstrategin Varje dag räknas.
Här kommer den uttömmande mailintervjun med Linus Jönsson:
Vad betyder att det inom några månader troligtvis kommer att finnas två sk bromsmediciner mot Alzheimer godkända i EU?
”Det är positivt att dessa läkemedel nu även kan bli tillgängliga för patienter i Europa. En intressant fråga är vad som händer med priserna för dessa läkemedel. Att flera originalläkemedel godkänns på samma indikation innebär inte nödvändigtvis att priserna automatiskt sjunker, utan de prissätts ofta på liknande nivå. I vissa fall kan sjukvården sätta press på företagen genom att genomföra upphandling, och därmed få till en ökad priskonkurrens.”
Hur kan det påverka ett eventuellt godkännande även i Sverige att kunna användas i svensk sjukvård?
”Om Eli Lillys donanemab får godkännande av EU-kommissionen så gäller detta även i Sverige. Dock så är det inte självklart att något av dessa läkemedel blir tillgängliga för svenska patienter, det beror på om regionerna väljer att köpa in och använda läkemedlen. Här får bedömningen av rådet för nya terapier (NT-rådet) stor betydelse.”
Är det självklart att om ett av Leqembi och Kisunla blir godkänt av NT-rådet att även det andra läkemedlet med automatik blir tillgängligt under högkostnadsskyddet?
”Nej. NT-rådets rekommendationer beror bland annat på vilket pris läkemedelsbolaget erbjuder, vilket naturligtvis påverkar kostnadseffektiviteten och den hälsoekonomiska bedömningen. Dessutom finns det skillnader mellan läkemedlen i effekt och biverkansprofil som kan spela in. Eftersom båda läkemedlen i nuläget bara kan ges som intravenös infusion kommer de inte att ingå i högkostnadsskyddet för läkemedel (som enbart gäller läkemedel på recept). De kommer i stället att bekostas direkt via de vårdenheter där behandlingen ges. Om behandlingen rekommenderas av NT-rådet, och regionerna väljer att följa denna rekommendation, så betalar patienten bara den vanliga patientavgiften.”
Vad är det för överväganden ni hälsoekonomer gör för att rekommendera ett nytt läkemedel till svensk sjukvård?
”Hälsoekonomiska bedömningar är en del av det underlag som ligger till grund för beslut om subvention av nya läkemedel. Det gäller både läkemedel på recept där beslut fattas av TLV, och för klinikläkemedel där regionerna själva beslutar om subvention efter rekommendation av NT-rådet. Syftet med den hälsoekonomiska utvärderingen är att se till att sjukvårdens resurser används effektivt, dvs att vi får ut minst lika mycket hälsa för pengarna om vi subventionerar ett nytt läkemedel som vi skulle kunna få genom att använda samma resurser på andra ställen inom hälso- och sjukvården. Om vi får ut mindre hälsa av ett nytt läkemedel än vad vi kan få för samma pengar genom att lägga dem på äldre, beprövade insatser, bör inte det nya läkemedlet subventioneras (i alla fall inte till det priset).”
Du har tidigare sagt att det handlar om hur vi implementerar läkemedlen i svensk sjukvård och då måste vi skapa ny evidens. Kan du förklara?
”Effekten av dessa nya läkemedel i kliniska studier har varit blygsam och vissa patienter får svåra biverkningar. Vi behöver därför lära oss mer om hur dessa terapier bäst ska användas, till exempel hur länge behandlingen bör pågå. Dessutom är det okänt hur behandling kan påverkar behovet av vård och omsorgsinsatser på längre sikt. Behandling bör därför erbjudas som en del av en systematisk uppföljning där alla patienter inkluderas i register.”
Är det ett speciellt problem att Alzheimer är en folksjukdom med över 100 000 drabbade i Sverige, och att samhällskostnaden kan bli överväldigande?
”Ja, Alzheimers sjukdom är en av få stora folksjukdomar där vi tidigare inte haft någon riktigt verksam behandling att erbjuda. Eftersom antalet personer som drabbas av Alzheimers sjukdom förväntas öka kraftigt under kommande decennier är det mycket angeläget att få fram nya behandlingar som kan bryta sjukdomsförloppet. Idag kostar demenssjukdomar samhället över 80 miljarder om året, så även blygsamma behandlingseffekter kan få ett stort ekonomiskt värde.”
Du har i en intervju sagt att vårdens kapacitet utgör den stora utmaningen, inte läkemedelskostnaderna. Förklara?
”Idag diagnosticeras Alzheimers sjukdom oftast sent under sjukdomsförloppet, och det är bara ett fåtal som utreds med specifika biomarkörer. Det är därför bara en liten andel av alla patienter, färre än en av tio, som kan bli aktuell för de nya läkemedlen. Under de närmaste åren är därför vårdens kapacitet att hitta och utreda personer i tidigt stadium av sjukdomen den begränsande faktorn för hur många som kommer att erbjudas behandling, förutsatt att behandlingen får subvention.”
Det pågår också en debatt i forskarkretsar om att subventionera extremt dyra läkemedel mot sällsynta sjukdomar, på bekostnad av breda folksjukdomar som Alzheimer. Vad är dina tankar?
”Läkemedel vid sällsynta sjukdomar är ibland prissatta så högt att det är uppenbart att vi skulle kunna få mer hälsa för pengarna om de satsades på annat håll inom sjukvården. Dessutom är osäkerheten kring läkemedlens effekt ofta hög, då randomiserade kliniska prövningar är bristfälligare eller inte har genomförts alls. Det är inte självklart att värdet av en hälsoeffekt skulle vara lägre bara för att det gäller en vanlig sjukdom, vare sig ur samhällets perspektiv eller för den enskilde patienten. Dessutom kan det skapa märkliga incitament för hur läkemedel utvecklas om vi betalar mer för smala indikationer. Jag anser därför att tillståndets svårighetsgrad och graden av osäkerhet kring behandlingseffekten ska vägas in i bedömningen, men inte huruvida sjukdomen är vanlig eller ovanlig.”
Ingen evidens att nya bromsmediciner påverkar tiden för omsorg!
Uppdelningen av sjukvård på regionerna och omsorgen på kommunerna gör att regionerna får ta kostnaderna för läkemedlen och kommunerna gör eventuella besparingar på lägre omsorgskostnader. Är det en faktor i bedömningen vid ett eventuellt godkännande av nya bromsmediciner?
”I Sverige ska hälsoekonomiska analyser utgå ifrån ett samhällsperspektiv, dvs det ska inte spela någon roll i bedömningen om det är för staten, regionen, kommunen eller individen som kostnader eller besparingar uppstår. Däremot kan det få betydelse i praktiken för hur angelägen man är att införa en ny behandling om besparingarna hamnar på en annan budget än kostnaderna för behandlingen. Det ska dock sägas att vi idag inte har någon säker evidens för att de nya läkemedlen mot Alzheimers sjukdom leder till lägre omsorgskostnader, för detta krävs ytterligare studier.”
Vem är det som ska betala för bromsmedicinerna om de godkänns i Sverige?
”Via klinikbudgeten för de vårdenheter där de används, precis som man gör t.ex. för många nya cancerläkemedel för vilka kostnaderna ökat drastiskt under senare år. Till en början kommer antalet behandlade patienter att vara begränsat. För att behandling ska bli tillgänglig i stor skala krävs dock investeringar inom diagnostik och kapacitet för uppföljning, främst på minnesmottagningarna.”
Till sist, vilka är de främsta argumenten, tycker du, för att godkänna de nya bromsande läkemedlen i svensk sjukvård?
”Jag anser att de nya läkemedlen ska kunna användas som en del i systematiska studier av hur de fungerar i bredare patientgrupper och över längre tidsperioder. Dels får svenska patienter möjlighet till behandling, och dessutom bidrar vi till en bättre användning av dessa behandlingar i framtiden. I Sverige har vi unika möjligheter genom forskning och registerstudier att medverka till att vi i framtiden har effektiva behandlingar mot Alzheimers sjukdom.”
Nu hänger det på läkemedelsbolagen!
Alzheimer Lifes tolkning just nu är att det ser mörkt ut för bred användning av både lecanemab och donemab i Sverige, i annat än rent forskningssyfte. Tyvärr eftersom det finns både stora behov och enorma förväntningar. De här bromsmedicinerna är de första nya godkända läkemedlen på 20 år. De är ett ljus i mörkret.
Det hänger alltså på läkemedelsbolagen och deras prissättning om patienter med tidig Alzheimer ska kunna känna fortsatt hopp. Å andra sidan kostar det tiotals miljarder att ta fram ett nytt läkemedel, och pharmabolagen behöver kunna dra in sina investeringar innan patentet löper ut.
Å andra sidan, förhandlarna på regionerna bör kunna ha möjlighet att spela ut de två läkemedelsbolag som är först på banan med bromsmedicinerna. Där finns en möjlighet.
Dessutom pågår forskningen intensivt hos all världens läkemedelsbolag för att höja kvaliteten (ökad livstid och minskade biverkningar) i sina forskningsstudier. Patienter och anhöriga kan hoppas på bättre långtidseffekt. Plus att läkemedel som redan är godkända mot andra sjukdomar, nu ser ut att fungera även mot Alzheimer.
Så hoppet kvarstår, eller kanske ökar just nu. Alzheimer är inte längre en glömd sjukdom.
Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!
Jag har en så långt gången Alzheimer att jag inte har en chans att få vara med i ett forskningsprojekt med de nya läkemedlen. Vad gör jag? Väntar apatiskt på transport till demensboendet?
Nej, det finns nämligen helt uppenbart alternativ till de nya medicinerna.
Under en tid har det i en del akademiska kretsar talats om omprofilering av existerande läkemedel (”gammal medicin – ny diagnos”).
Sålunda höll docent Sara Häggs en föreläsning “Repurposing drugs for Alzheimer’s disease and related dementias” på Svenska Läkaresällskapet 7 april 2025.
Talet finns inte tillgängligt. Men sammanlagt torde det finnas åtminstone fem mediciner som kan fördröja Alzheimers.
Problemet för den som vill prova är att finna en läkare som vill skriva ut recept off label. I min region finns det ett de facto förbud om sådan förskrivning till vuxna patienter .
Vi med alzheimer bör därför byta information om vilka mediciner som kan hjälpa oss, vilka läkare som förstår vår situation och vilka politiker som synes möjliga att påverka. Vi kan ju inte bara sitta och invänta döden när det kan finnas medicin lättillgängligt.