”Svik inte våra svenska patienter!”

Ett historiskt genombrott har skett inom demensforskningen: ett nytt läkemedel som kan bromsa alzheimer. Och Sverige väljer bort det, skriver 35 av landets ledande forskare och läkare inom Alzheimerområdet idag på morgonen i en debattartikel i Dagens Nyheter. Personer med kognitiv sjukdom har redan sämre tillgång till vård än andra patientgrupper. Nu ökar gapet ytterligare.

Debattartikel. Våra patienter kommer till oss med oro över att något är fel i hjärnan. Minnet sviker och misstag görs på arbetet. Efter noggrann utredning måste vi ibland meddela att de drabbats av Alzheimers sjukdom. Då kommer rädslan att det ska bli värre. Att bli beroende av andra. Att inte längre känna igen sina egna barn.

Länge har vi bara haft symtomlindring och medkänsla att erbjuda, men nu finns äntligen läkemedel som bromsar förloppet. Då väljer Sverige att stänga dörren för ett läkemedel som redan är godkänt i 53 länder.

Den 17 april 2026 avrådde Rådet för nya terapier (NT-rådet) regionerna från att använda läkemedlet lecanemab (Leqembi), vilket välkomnats på Svenska Dagbladets debattsida. Samma vecka uppmärksammade DN en Cochrane-rapport (Nonino et al, 2026) som hävdar att hela läkemedelsklassen saknar effekt. Vi menar att beslutet är djupt olyckligt och rapporten missvisande. Vi har i denna artikel samlat 35 av Sveriges ledande experter och läkare inom ämnet.

Vi kommer nu möta patienter som uppfyller alla behandlingskriterier, men tvingas meddela att medicinen inte ges i svensk offentlig vård.

Möjligt att för första gången bromsa Alzheimer!

Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till kognitiv sjukdom (demens). I generationer har forskare letat efter ett sätt att bromsa sjukdomsprocessen. Det är nu möjligt med läkemedlet lecanemab. Det är en antikroppsbehandling som rensar bort beta-amyloid, den grundläggande förändringen vid Alzheimers sjukdom. Läkemedlet godkändes i EU i april 2025. I Finland fick den första nordiska patienten behandling redan 2025 vid en privat klinik.

Vi kommer nu möta patienter som uppfyller alla behandlingskriterier, men tvingas meddela att medicinen inte ges i svensk offentlig vård. Inte för att vi saknar kompetens. Inte för att sjukdomen inte går att bromsa, utan för att NT-rådet säger nej.

Cochranerapporten blandar olika preparat!

NT-rådets underlag om priset är sekretessbelagt, vilket försvårar insyn. Beslutet bygger på en hälsoekonomisk analys från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) med antaganden som strider mot hur Alzheimers sjukdom utvecklas och hur en sjukdomsbromsande behandling fungerar.

Enligt TLV skulle behandlingen inte vara kostnadseffektiv ens om läkemedlet var gratis, vilket bland annat beror på orimliga antaganden om omkostnader för att ge behandling på sjukhus. Andra utvärderingar visar tvärtom att det finns en prisnivå där dessa läkemedel kan vara kostnadseffektiva i Sverige (Xia et al 2025, Wimo et al 2025). Det är också märkligt att TLV hävdar att det saknas kunskap om naturalförloppet när Sverige har detaljerade studier och register som kartlägger detta.

Cochrane-rapporten hävdar att anti-amyloidläkemedel saknar effekt. Men den blandar in preparat som aldrig godkänts, som inte når in i hjärnan eller som prövats på patienter utan Alzheimers sjukdom. De två godkända och effektiva läkemedlen i denna grupp, lecanemab och donanemab, representeras bara i 2 av 17 studier i rapporten. Ändå hänvisar NT-rådet till denna rapport på sin hemsida om beslutet om lecanemab. Lecanemab och donanemab bromsar sjukdomsförloppet med cirka 30 procent på kliniskt relevanta mått, i samma storleksordning som nya läkemedel mot till exempel multipel skleros och bröstcancer (Frisoni et al., 2025).

Den som kan betala reser idag utomlands!

Vi frågar oss om beslutet blivit detsamma vid en annan diagnos än alzheimer? Trastuzumab vid bröstcancer och ocrelizumab vid multipel skleros (ms) är subventionerade i svensk vård trots jämförbar storlek på effekter och högre kostnader än lecanemab. Vid dessa andra sjukdomar finns det dessutom alternativ sjukdomsbromsande behandling, vilket saknas vid alzheimer.

De som kan betala, och som uppfyller kriterierna, reser redan i dag till kliniker utomlands

Personer med kognitiv sjukdom har redan sämre tillgång till vård än andra patientgrupper, med stora regionala skillnader i utredning och väntetider. Nu ökar gapet ytterligare.

NT-rådets beslut innebär att den privata plånboken, inte det medicinska behovet, avgör vem som får behandling. De som kan betala, och som uppfyller kriterierna, reser redan i dag till kliniker utomlands. Privat behandling kommer att öka och sannolikt etableras privata kliniker i Sverige. En sådan ojämlikhet tar Sverige normalt avstånd från. Vår vård bygger på principen om lika vård efter behov, inte efter betalningsförmåga.

Inför lecanemab på specialistmottagningarna!

Vi har ägnat våra yrkesliv åt Alzheimers sjukdom och åt att ge patienter bästa möjliga vård. Vi säger inte att lecanemab är ett mirakelläkemedel. Effekten är måttlig i de sjukdomsstadier där läkemedlet i dag används. Men det är ett läkemedel som bromsar sjukdomen. Det är vad våra patienter frågar efter. Det är vad familjerna hoppas på.

Vi uppmanar därför NT-rådet att se över sin rekommendation och återuppta prisförhandlingarna. Vi uppmanar också företagen att erbjuda ett pris som gör behandlingen kostnadseffektiv i Sverige. Ett rimligt första steg vore ett begränsat införande vid vissa specialistmottagningar, så att svensk vård kan börja samla erfarenhet innan behandlingen blir brett tillgänglig. Patientgruppen som uppfyller kriterierna är liten, vilket gör detta hanterbart.

Nästa generations anti-amyloidläkemedel är redan på väg. Frågan är inte om, utan när de införs i svensk vård. Hur många patienter går miste om behandling i väntan på positivt besked från NT-rådet?

Lecanemab utvecklades i Sverige. Biomarkörerna för att diagnostisera Alzheimers sjukdom utvecklades i Sverige. Läkemedlet är godkänt i 53 länder med tillsammans tre miljarder invånare och ges till patienter i bland annat USA, Kina, Japan och Tyskland, men inte i Sverige. Att det är pinsamt är en underdrift. Det är ett svek.

På bilden ovan är en av undertecknarna av debattartikeln, nestorn professor Bengt Winblad. Övriga undertecknare finns här nedan.

Ulf Andreasson, överkemist och docent i neurokemi, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet

Lisa Bjartmar, överläkare och med dr, Minnesmottagningen, Skånes universitetssjukhus

Nenad Bogdanovic, överläkare och professor i geriatrik, Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet

Tobias Borgh Skillbäck, specialistläkare i allmänmedicin och med dr, Region Halland och Göteborgs universitet

Anne Börjesson Hanson, överläkare och med dr, Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet

Maria Eriksdotter, överläkare och professor i geriatrik, Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet

Sara Hall, överläkare och med dr, Minnesmottagningen, Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet

Martin Hallbeck, överläkare och professor i neuropatologi, Universitetssjukhuset i Linköping och Linköpings universitet

Jörg Hanrieder, professor i neurokemi, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet

Vesna Jelic, överläkare och docent, Karolinska universitetssjukhuset Huddinge och Karolinska institutet

Maurits Johansson, specialistläkare och med dr, Ängelholms sjukhus och Lunds universitet

Madelene Johanzon, överläkare och Silvialäkare, Region Örebro län

Michael Jonsson, överläkare och med dr, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet

Linus Jönsson, läkare och professor i hälsoekonomi, Karolinska institutet

Silke Kern, överläkare och professor i neuropsykiatri, Minnesmottagningen, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet

Miia Kivipelto, överläkare och professor i klinisk geriatrik, Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet

Jan Marcusson, överläkare och professor emeritus, Västerviks sjukhus och Linköpings universitet

Niklas Mattsson-Carlgren, specialistläkare, docent och lektor i molekylär medicin, Minnesmottagningen, Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet

Agneta Nordberg, överläkare och professor, Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet

Lars Nyberg, professor i neurovetenskap, Norrlands universitetssjukhus och Umeå universitet

Katarina Nägga, överläkare och professor, Universitetssjukhuset i Linköping och Linköpings universitet

Sebastian Palmqvist, överläkare, docent och lektor i neurologi, Minnesmottagningen, Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet

Joel Simrén, ST-läkare och med dr, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet

Ingmar Skoog, seniorprofessor, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet

Ruben Smith, överläkare och docent, Minnesmottagningen, Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet

Erik Stomrud, överläkare och docent, Minnesmottagningen, Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet

Björn Strindberg Lennhed, överläkare och Silvialäkare, Falu lasarett och Karolinska institutet

Stina Syvänen, professor i molekylär geriatrik, Uppsala universitet

Anders Wallin, professor i neuropsykiatri, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet

Danielle van Westen, överläkare, specialist i neuroradiologi och docent, Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet

Eric Westman, professor, Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet

Moa Wibom, specialistläkare i allmänmedicin och Silvialäkare, Kognitiva mottagningen, Ängelholms sjukhus

Anders Wimo, specialist i allmänmedicin och professor emeritus, Karolinska institutet

Bengt Winblad, professor i geriatrik, Karolinska universitetssjukhuset och Karolinska institutet

Henrik Zetterberg, överläkare och professor i neurokemi, Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet