Historien om Christer och Brita Leanderson kan nog tiotusentals familjer känna igen. Hur Alzheimer nästan omärkligt smyger sig på. Små, små tecken. Oron börjar stiga. Hur det slutar kan nog alla ana. Men det unika med den här berättelsen var att läkaren rådde Christer att inte nämna Alzheimer för henne. Det skulle bara förvärra sjukdomen, sa han. Christer blev medberoende. Fram till att han lyssnade på vår podd med Ingvar Carlsson. Och vi kom med i dödsannonsen.
Förnekelsen. Det började 2015 som en krusning. Bildläraren Brita Leanderson, kärnfrisk genom alla år, kunde plötsligen glömma saker. Egentligen bara banala saker. Men något fick hennes man, textilföretagaren Christer, att ta sin fru till vårdcentralen 2016. Blodprover visade diabetes 2 och alldeles för högt blodtryck. Men inget mer.
2017 ville Brita inte köra bil längre. Hon kände att hon inte hade full kontroll. Christer fick gripa in och ta över allt fler av de dagliga rutinerna i hemmet.
Det var det värsta scenariot. Det var bara hemskt!
Hösten 2017 tog Christer sin fru till vårdcentralen, nu för att undersöka Britas minne. Kanske var det en depression eller en blodpropp. De gjorde klocktestet och de där fem orden som man ska komma ihåg och upprepa. Som tur var fanns det en sjuksköterska som hade utbildat sig i att spåra Alzheimer och kognitiva sjukdomar. Klocktestet gick bra. Ritblocket med cirklar och fyrkanter likaså. Sjuksköterskan sa att det inte var Alzheimer. De båda andades ut, speciellt Christer. Brita var inte så påläst om Alzheimer, och brydde sig egentligen inte.
Brita fick även göra en röntgen av hjärnan för att spåra om det kunde vara en vaskulär demens. Inte heller det var det. Efter en operation i underlivet fick Brita allt fler kognitiva besvär. Kanske narkosen hade bidragit? Det blev remiss till Minneskliniken i Mölndal våren 2019. Där fick Brita ta ett ryggmärgsprov. Och där kom domen. Britta hade biomarkörer för Alzheimer.
”Brita var inte riktigt klar över vad det för sjukdom. Men för mig bekräftade det värsta scenariot. Det var hemskt”, berättar Christer idag.
Efter en second opinion med en magnetröntgen av hjärnan, det var den 7 juli 2019, minns Christer. Läkaren förklarade för Christer att det nu inte fanns några tvivel. Brita hade drabbats av Alzheimer. Brita hade 3-5 år kvar att leva.
Christer blev medberoende. Hans livsuppgift blev att skydda Brita från oro
Men, och här kommer det mest unika, läkaren rådde Christer att inte nämna ordet Alzheimer för Brita. Hon verkade inte förstå innebörden, och framför allt prognosen.
Det var då Christer desperat sökte kontakt på nätet efter mer information. Han fann Alzheimer Life. Han läste bloggar och lyssnade på alla poddar. Speciellt den med läkaren Mia Kivipelto och hennes fem finger-metod. Christer och Brita levde efter Mias fem fingrar. ingen stress, bra mat, motion. Däremot drabbades Brita av social fobi. Hon ville inte ens träffa sina nära vänner. Christer blev medberoende, och tog som sin livsuppgift att skydda Brita från oro.
”Jag ville inte att någon annan skulle sköta henne. Kanske var det av egoism”, berättar Christer idag.
2023 blev det allt värre. Mot hösten kunde han inte lämna lägenheten. Han låste in sig själv, och livet blev på Britas villkor. ”Om jag skulle gå ut, bara för en stund var jag rädd att hon skulle leta efter mig och bli ledsen.”
Då lyssnade Christer på Alzheimer Lifes poddsamtal med Ingvar Carlsson. Det blev en gamechanger. ”Ingvars resa berörde mig så otroligt. Vi var så lika, 55 år som gifta och sammanväxta med våra fruar. Starka och självgående kvinnor. Ingvar Carlssons uppmaning knockade mig: ”Vänta inte för länge, du klarar det inte själv.”
Christer ringde socialsekreteraren direkt efter podden. Det blev ett akutärende i början av 2024. Brita hamnade på ett boende i Hovås.
Sedan gick det snabbt. ”Brita kände igen oss hela tiden. Ibland blandade hon ihop min son och mig, och ibland glömde hon våra namn. Sista veckorna fick de bästa vännerna komma upp och säga adjö.”
Då fick jag en blick som sa mig att Brita skulle dö
I slutet av 2024 började Brita bli helt frånvarande. Hon satt som i en egen värld. Kroppen började stänga av. Sjuksköterskan sa att det är så här det går till, kroppen stänger sakta av. Ingen dryck eller mat. De tog bort hennes mediciner. Vi pratar om veckor, sade läkaren. Då rasade det för familjen. Hon fick morfin mot slutet.
”Då fick jag en blick från sjuksköterskan som sa mig att det inte var långt kvar, hon kommer att dö.”
När Christer berättat klart måste jag trots allt fråga Christer, varför berättade ni inte att hon hade Alzheimer? Hade inte hon rätt att veta.
Christer har funderat på den frågan. ”Jag är själv förvånad över att Brita aldrig frågade.
Hon sa att det är något som inte stämmer, att det inte känns som förr. Men vi nämnde aldrig ordet Alzheimer. Hon förstod inte vad det var.”
Därför valde Christer att sätta in Alzheimer Life i dödsannonsen!
”Ni har historier som berör. Jag lärde mig av andra i samma situation. Bloggarna har varit en tröst för mig. Jag har lyssnat på alla poddar. Magdalena Andersson, Lena Baastad, Drottning Silvia, Margareta Winberg, och många, många fler. När man tar av sig sina yrkesroller är vi alla lika.
Och så har ni helt unika kontakter med landets främsta läkare och forskare, tillägger Christer. Ni kommer ut på ett unikt sätt, och syns som ingen av de övriga organisationerna. De övriga är för opersonliga.”
Det var det här sammantaget som fick Christer och hans familj att sätta in Alzheimer Life i dödsannonsen , att skänka pengar till vår stiftelse i stället för blommor.
Så här gör du för att skapa ett minnesblad:
Om du är anhörig och vill att folk ska ge en gåva till Alzheimer Life i samband med begravningen kan du prata med begravningsbyrån och/eller skriva in Alzheimer Life i dödsannonsen.
Via vår webb kan folk ge en gåva och skriva in namn på den avlidna. Då skapar vi ett minnesblad som skickas till begravningsbyrån och till den som arrangerar begravningen.
Exempel på text: Istället för blommor, skänk gärna en gåva till Alzheimer Life. Gåvan kan ges via webben på https://alzheimerlife.se/stod-oss/ge-en-minnesgava/.
Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!
Kommentera inlägget här
Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"
Jag känner igen hela beskrivningen av sjukdomens förlopp.
Jag är 73årig man. Fick en Alzheimer diagnos på Karolinska sjukhuset 2009.
Men tvivlar på att läkaren hade rätt.
Jag har bett om ett nytt ryggmärgsprov, men det kan man inte få.
Jag bor nu själv i egen lägenhet.
Har bott utomlands i 10 år men återvände till Sverige 2021 pga att min sambo dött i Corona.
Nu har jag fått problem med minneskliniken, dom vill att körkort ska dras in.
Men det har överklagat.
Jag har haft körkort sedan 18 års ålder.
Har bott i Usa där körde jag jordbruksmaskiner, långtradere m.m.
Har ALDRIG varit med om någon olycka eller tagen för fortkörning eller något annat.
Jag litar inte på minnesläkare.
Deras tester tycker jag är förlegade, stämmer inte!
Hej Bo, Brita kände själv när hon inte ville köra bil, inte hade full koll. Det var två år innan diagnosen. Sjukdomen drabbar så olika, vilket Minnesklinikerna är väl medvetna om och förhoppningsvis tar hänsyn till. Hoppas att du kan övertyga dem!
Hej Bo,
Jag har liksom Christer Leanderson lärt mig att man som anhörig inte ska vara den som agerar för att en person kanske inte ska få behålla sitt körkort. Min fru har sjukdomen, och jag bad läkaren att rekommendera indragning av kortet. Men han skickade en anmälan till Transportstyrelsens avdelning ”Mobilitetscentrum” som testade hennes förmåga. Hon blev Underkänd, men jag verkade inte vara inblandad, vilket är skönt. Kan du inte begära en sådan test?
Bo Björklund jag hoppas Du orkar överklaga , håller tummarna hårt för det .
Fick du diagnos 2009 är det snart 20 år sedan , elr ja nästan då . 16 år sedan
Och nu ska dom ta körkortet för Dig ??
På vilka grunder då?
Låter helt befängt !
Heja Dig kämpa på
Hej Christer.
Jag känner igen min situation i din berättelse. Om jag är i badrummet kommer min fru och letar efter mig. Jag åka och göra något utanför hemmet är uteslutet. Det är bara när jag själv är på sjukhus som min son får gripa in.
Hon vägrar alla former av dagverksamhet och vård.
Om det går, skulle vi kunna ha mejl kontakt för att diskutera mer i detalj?
Mitt namn är påhittat.
Hej ”Karl”,
Alzheimer Life har mina kontaktuppgifter. Hör gärna av dig.
Det bästa vore om vi människor slutade skämmas för våra minnes-sjukdomar. Vi har ju många år kvar att leva. Nu när det krig och förtryck i många länder är det dags att uppskatta allt det goda vi har: en vacker sommardag, goda vänner, vi kan glädjas åt musik, film, promenader, djur & natur, fester, att måla, sy , träslöjd eller annat skapande. Sjukdomar ingår i processen att åldras, men om man då ser livet från den ljusa sidan kan man njuta av varje ny dag. Att ha förmånen att slippa gå till jobbet varje dag, att själv få välja vad jag ska göra idag och få betalt är fantastiskt. När jag jämför mitt liv med mormor och farmors liv är jag oerhört tacksam för att jag lever år 2025 jämfört med när min ogifta farmor födde min far 1925 och tvingades bo i 8 månader på mödrahemmet Skogsbo, amma honom och sedan åka till fosterhemmet och lämna bort honom. De skrev i journaler hur man såg ut, uppförde sig, som om man vore kriminell. Fadern jobbade vidare på sitt jobb, men farmor blev avskedad efter 10 års tjänst som hembiträde. Efter 100 år har vi blivit mer empatiska, klokare och fått ett mer demokratiskt samhälle. Vi borde ” tacka livet som gett oss så mycket” och inse att den som aldrig haft några motgångar inte är lyckligare än vi andra.