”Jag tycker det är trångsynt att utgå ifrån att alla människor vill leva till sista andetaget. För min pappa hade varit bättre att kalla hem alla sina fyra barn, äta det han älskar, ta ett sista farväl och sedan låta honom få somna in.”
Anna Ehrenpreis sitter i min poddstudio och berättar om sin pappa Stigs svåra Alzheimer. Idag sitter Stig på ett särskilt boende, fastspänd och kan inte göra någonting på egen hand. Och han känner inte längre igen Anna.
Anna Ehrenpreis, kommunikatör på en koncern med flera djursjukhus, tycker det är konstigt att man ger sina favoritdjur möjlighet att slippa undan onödigt lidande. Men vi människor ska uthärda till våra organ formligen klappar ihop.
Anna har demenssjukdomar under huden, kan man säga.
Hennes mamma Birgitta, en vital och entusiastisk idrottslärare, fick frontallobsdemens vid bara 62 års ålder. Hela mammans personlighet förändrades. Från ordentlig till slarvig. Skötte inte sin hygien och började självmedicinera med alkohol.
”Om ett glas vin kan dämpa ångesten, vad ska då inte fyra glas göra”, tänkte mamma Birgitta.
För Anna och hennes pappa Stig blev det till slut ohållbart att ta hand om en svårt missbrukande mamma och fru. Birgitta ville vare sig ta emot hemhjälp eller vårdpersonal i sin bostad. De sökte hjälp hos myndigheterna, men ingen kunde göra något åt mammans destruktiva leverne. Till sist drev Anna ett mål i domstol om att omyndigförklara mamman, och därefter ”lura” in henne på omsorgsboende.
Året efter att mamma Barbro avlidit på sitt boende började pappa Stig visa symtom på Alzheimer. Pappan har en ärftlig form av Alzheimer, så han både fasade för, och samtidigt inväntade, symtomen för sjukdomen.
”Pappa var livrädd för att tappa sin skärpa i huvudet”, berättar Anna i podden.
Pappa Stig, ingenjör med inriktning bland annat på JAS-planen, smög med sina symtom och beställde minnesutredning på egen hand. Innan dess hade han både dödstädat och gjort i ordning testamentet.
Det har gått några år sedan pappa Stig fick sin diagnos. För Anna Ehrenpreis har det inneburit oerhört tunga år att följa bägge sina föräldrar in i demensen.
”Jag känner att jag är in i märgen trött efter all stress och press”, säger Anna i poddsamtalet.
Hon är väl medveten om att pappans Alzheimer även kan gå i arv till henne själv.
”Jag räknar nästan med att jag kommer att bli sjuk. Men jag väljer att tro att jag med träning och bra kost kan försena min sjukdom”, säger Anna Ehrenpreis.
”Och blir jag sjuk så vill jag ta beslutet själv när jag vill avsluta mitt liv.”
Lyssna på podden med Anna Ehrenpreis här nedan. Den är både stark och omtumlande. Och du kan lära dig mer om den kognitiva sjukdomen Frontallobsdemens.
Kommentera gärna även hennes tankar om aktiv dödshjälp.
Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!
Kommentera inlägget här
Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"
Det känns tyvärr som tröst att man inte är ensam i denna sorgliga situation med nära anhörig som succesivt försvinner! Väntesorg är verkligen en
bra beskrivning hur det känns!