Ja, så sitter jag där många trodde att jag skulle hamna. I Malous soffa.
Jag träffade Malou von Sivers för typ 30 år sedan. Vi hade varandra till bordet på en tillställning. (Ja, där fungerar minnet!)
Malou hade precis startat den franska tidningen Elle i Sverige, och jag var chefredaktör på Veckans affärer. Egentligen var det två olika världar. Elle med mode, mat och människor. Min tidning med makt och pengar. Men vi möttes i ett samtal om hur man når sin publik.
Vi hamnade båda på TV. Malou som pionjär på TV4 i början på 90-talet. Hon var med i starten på Nyhetsmorgon, och landade mitt i frukostmackan hos hela svenska folket. Jag själv utkämpade några stormiga år som chef på Aktuellt.
I mitten på 2000-talet korsades våra vägar igen. Först som vänner (även om jag ärligt talat mer hängde med hennes syrra). Men vid ett tillfälle sökte Malou upp mig för att prata om ett projekt hon börjat drömma om. En svensk Oprah Winfrey Show, en talkshow på dagtid som ville mer gå på djupet än den dagliga nyhetspulsen, i frågor som böcker, författare, mode, teater, konst och även vetenskap och medicin.
Det här är en genre som många journalister – speciellt tuffingarna på Kalla Fakta– rynkar på näsan åt.
Tror det till slut var självaste chefen själv, ärketuffingen Jan Scherman, VD på TV4, som gick i god för Malou och hennes dröm.
Och bägge fick rätt. Malou Efter Tio fann snabbt sin hängivna publik, hon själv fick sitt välförtjänta Stora Journalistpris och är nu en institution i svensk TV.
Det skulle ta 13 år efter starten innan jag själv hamnade där.
Min berättelse om min diagnos hade farit runt i media, och nu kallade Malou. Jag var dock trött på min egen berättelse, som man kan bli när man får samma frågor hela tiden (”vad kände du när du fick diagnosen”, ”hur tog din familj det”) och jag svarar på samma sätt (”jag blev chockad”, ”de blev ledsna”).
Genom all uppmärksamhet i media kändes det som mitt första syfte var avklarat. Jag hade medverkat till att bryta det sk stigmat runt kognitiva sjukdomar och Alzheimer. Var det inte dags för andra att stiga fram? Inte minst förebilder med egna plattformar som kan gå ut med budskapet ”vi har också Alzheimer i familjen”.
Nu ville jag själv gå vidare. Få upp Alzheimer på agendan. Öka kunskapen om världens mest kända okända sjukdom. Berätta om det absurda i att bara rännilar av den medicinska forskningen hamnar inom området Alzheimer och demens. Jag kan inte fatta att samhället accepterar att demensvården tar över 60 miljarder av våra resurser –- utöver allt lidande för patienter och anhöriga – utan att man lägger manken till att hitta en bot.
HIV och Aids lyckades världen i en gemensam ansträngning knäcka på 15 år. Är det så cyniskt att Aids tog död på en ung och arbetsför befolkning. Alzheimer drabbar de svagaste i samhället, de äldre. De som redan gjort sitt.
Jag är glad över medias intresse över mitt speciella fall, om det inte bara stannar där, vid en ”bra story”.
När jag lämnade Malous studio på TV4, var jag nöjd med att inte sitta där som ett ledset offer. Vi – forskaren Henrik Zetterberg och jag – hade gjort vårt bästa för att sprida lite ljus. Kanske nådde vi fram. Hoppas det.
Jag hann knappt öppna dörren när jag kom hem, så plingade det till i min mobil. Det var från forskaren Henrik Zetterbergs mamma Inger.
”Vi såg dig idag på Malou efter 10 tillsammans med Henrik Z, som är vår son. Pappa Dennis har diagnosen vaskulär demens med lite Alzheimers och behandlas med bromsmedicin Exelon.
Vi har varit väldigt öppna med Dennis sjukdom och pratar dagligen om den. Vi försöker att vara så sociala vi bara kan och Dennis mår bäst när vi är ute bland ”folk”. Vi har framtidstro och försöker göra så många roliga saker vi bara kan. Livet har verkligen inte tagit slut utan bara börjat i en annan form.”
Vem kan inte bli rörd? Förstår mer på djupet Henrik Zetterbergs drivkrafter.
Och jag fick ny kraft att stå på barrikaderna.
Ps Här har ni inslaget hos Malou ds
https://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio/12512160?utm_source=permalink&utm_medium=sharing&utm_campaign=tv4play_sharing
Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!
Kommentera inlägget här
Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"
Såg just programmet med Malou om felaktig diagnos Alzheimer. Gjorde mej bara otroligt förvirrad. INGET om vilka utredningar Henrik fått! Undrar hur många som fått diagnosen nu får ett helt felaktigt hopp….
I min blogg som jag släpper om några timmar, så ska jag berätta om alla mina utredningar samt min second opinion i fredags. Jag vill inte ge någon ett felaktigt hopp, men vill att alla ska vara medvetna om att diagnosen Alzheimer är svår att ställa och det görs fel, även av läkare.