Vici Fagan är mamma, artist, basketproffs och har alltid behövt ta hand om sin egen mamma. När hennes mor tidigt fick alzheimer var hon ensam ung anhörig med bara en syster som bodde utomlands. Hör om henne och hennes driv att berätta och varför det tar stopp med henne.
Anhörig. Mamma Ceidy bar på en ständig oro under hennes uppväxt, drack för att dämpa den och kunde inte alltid hålla ihop sin familj som ensamstående med två små döttrar. Det fick Vici Fagan göra, redan som barn. Kanske var det därför ilskan, frustrationen och sorgen blev så stor för Vici Fagan, då 26, när hennes mamma Ceidy, så ung som 54 år, drabbades av en alzheimer.
”Jag minns att hon skrek rätt ut i läkarrummet och att jag bara höll om henne. Jag var gravid med mitt andra barn och hade väl hoppats att jag kunde släppa mamma ett tag. Men det blev tvärtom. Jag var så arg för det.”
”Minns mig”. När Vici Fagans låt ”Minns mig” hördes på radion i somras började jag gråta. Jag minns att jag satte mig ned i köket och bara var i saknaden. Saknaden efter det som skulle varit men inte blev med min egen mamma. Jag ringde mamma som då fortfarande kunde tala lite i telefon. Det var min första tanke. Min andra var att jag ville veta vad som gör att en dotter skriver så här om sin mamma.
När jag träffar Vici har vi mycket gemensamt. Våra mammor drabbades ungefär samtidigt av alzheimer. Både hon och jag väntade barn och hade småbarn när våra mammor behövde oss som mest. Och framför allt var vi ensamma anhöriga och den som tog hand om allt. Vi bär också på samma skräck att själva drabbas. Och bägge våra mammor var bra på att leva, dansa. Och de var modiga och ville att vi skulle berätta om sin sjukdom för att hjälpa andra. Filma allt, berätta allt! sa Ceidy till Vici när alzheimern tog ett allt hårdare grep om henne. Det har Vici gjort även om det har varit svårt.
Filma allt, berätta allt!
Stöd oss på Alzheimer Life så vi kan göra mer för patienter och deras anhöriga
Bankgiro: 5587-456
SWISH: 1234866208
Men det finns skillnader mellan våra mammor. Det gör det i alla olika barn- och föräldrarelationer. Skillnader som påverkar hur vi blir, vad vi minns och hur det är att ta hand om någon. När hennes mamma Ceidy mådde psykiskt dåligt var min egen stabil. När hennes mamma var oberäknelig var min att lita på. Min mamma behövde aldrig känna en oro, så stark att hon var tvungen att dämpa den med alkohol. När min mamma har blivit lugnare av sjukdomen så är den en tortyr för Vicis mamma som nu är långt gången i sin demens.
”Det känns så himla orättvist. Att även den här hemska sjukdomen inte innebar det många säger: Att det är en anhörigsjukdom, värst för de som står runt omkring. Så var och är det inte för min mamma. Inte ens det fick hon. Hon led enormt och gör det forfarande.”
Alzheimer drabbar alla, den slår till mot såväl lyckliga som olyckliga relationer.
Alzheimer drabbar alla, den slår till mot såväl lyckliga som olyckliga relationer. Mot de som redan har det tufft och mot de som inte har levt ett långt liv. Hör ett samtal om att ta hand om någon för att man måste, om rädsla att själv drabbas och att minnas någon som var vackert. Men också om framtiden och om styrkan att som ensam dotter bryta familjetraditioner som alzheimer och alkoholism.
Vici Fagans låt ”Minns mig”: (länk)
Johanna Hinteregger är radiojournalist och bl a känd för radiodokumentär Innan mamma glömmer som blev en stor succé när den kom 2020. Nu är hon verksamhetschef för Alzheimer Life. I vår podd Jag var arg för att min älskade mamma skulle försvinna berättar Johanna om livet och relationen med sin mamma. Här är hennes dokumentär på SR P1 (länk).
Kommentera inlägget här
Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"
Du beskriver så fint! Det är en förfärlig sjukdom. Min mamma drabbades och det var som alla en sorg. Pappa tog hand om henne tills några månader innan hon dog, då gick det inte längre och hon hamnade på boende. Hennes barnbarnsbarn, dvs mina barnbarn älskade sin gamlamormor och förstod nog inte riktigt vad som hände. Jag skrev då en bok om kärleken mellan generationerna. Boken går att ha som samtalsunderlag i detta svåra. Jag vore så tacksam om ni vill ge mig lite feedback om boken som heter ” Varför ligger mormors underbyxor i kylskåpet”. Man hittar dem på Internetbokhandeln eller beställ dem från förlaget. Eller be biblioteket ta hem dem.
Hej Monica! Tack för dina ord. Jag har hört om boken och ska kolla in närmare. Återkommer! Ha en bra dag och tack för att du följer oss!
Ett helt underbart samtal er två emellan!
Tack, Johanna för ännu en inkännande blogg. Samtalet mellan dig och den du intervjuar är så värdefullt att höra!