Läkaren och patienten i ett samtal om det svåra cancerbeskedet som bägge har fått. Och hur man mot alla odds går vidare.
Cancerläkaren och psykiatikern Ullakarin Nyberg är van vid att lämna besked om livshotande sjukdomar. Hon är dessutom den i Sverige som förmodligen kan mest om svår depression och självmord. Sedan ett år tillbaka pratar hon livsfrågor varje vecka i radion.
Men vad händer när hon själv får besked om att hon har en dödlig sjukdom och själv åker in i en djup depression. Och hur hanterar vi som människor att plötsligen få en diagnos typ alzheimer, som helt vänder upp och ner på våra liv?
KRIS. Ullakarin Nyberg kommer in i studion. Hon känner sig hemtam redan från början. Här har hon själv samtalat med människor som hamnat i svår kris, i podden Inferno.
Fast nu är det hon som är experten. Hon har stått på min önskelista under lång tid. Jag hörde Ullakarin i programmet Sommar för två år sedan, och blev tagen med vilken rättframhet hon närmar sig de riktigt svåra frågorna, som livsleda, depression, döden och självmord.
Ullakarin Nyberg började som onkolog på Radiumhemmet, men valde tidigt spåret suicidforskning. Nu avslöjar hon att det finns forskning som visar att det bland de som begår självmord finns många med livshotande sjukdomar som cancer och alzheimer. ”De flesta människor har någon gång tänkt på självmord som en utväg. Jag kan förstå att svårt sjuka söker sig till de svarta tankarna”, säger hon i vårt poddsamtal.
I samtalet pratar vi om hur det är att som människa få ett besked om att bära på en dödlig sjukdom.
Det är ju vad som faktiskt hänt mig två gånger. Först när jag för tre år sedan fick diagnosen trolig alzheimer (som sedan ändrades). Och så i våras när jag fick diagnosen spridd prostatacancer, och som jag behandlas för just nu.
Men även Ullakarin Nyberg vet hur det är att få besked som stoppar tiden och vänder upp och ner på livet.
För fyra år sedan fick hon beskedet bröstcancer. Diagnosen lämnades dessutom av hennes egna kollegor. Trots att hon hade alla verktyg och själv utdelat denna diagnos mängder av gånger så blev chocken precis lika stor.
”Jag minns att jag tänkte kommer jag att dö i förtid?, berättar hon.
Ullakarin Nyberg åkte in i en djup depression när hon inledde en tuff cytostatikabehandling.
Det här bildar fonden för vårt samtal som tar upp bl a följande ämnen:
- Varför drabbas man av en overklighetskänsla vid en dödlig diagnos?
- Varför är det så svårt att berätta för sina barn?
- Varför går man in i action mode vid svår chock?
- Hur är det att som cancerläkare lämna tuffa besked till patienten?
- Varför kunde Ullakarin inte hantera sin egen diagnos?
- Vad är det som triggar människor till självmord?
- Hur får man de som bestämt sig att hitta en annan utväg?
Stöd oss på Alzheimer Life så vi kan göra mer för patienter och deras anhöriga
Bankgiro: 5587-456
SWISH: 1234866208
- Varför agerar svårt sjuka med förnekelse?
- Är ilskan ett naturligt tillstånd vid svår sjukdom?
- Vad vill vi med köpslagan om livet?
- Hur kommer man ur isolering och depression?
- Hur hittar man kraft att leva vidare vid en obotlig sjukdom?
- Vad betyder den förhöjda livskänslan som många pratar om?
Samtalet med Ullakarin Nyberg är laddat från första början. Jag vågar närma mig frågor som jag knappt velat tänka på själv. Men jag tänker att samtalet blir bättre om jag gör mig sårbar. Några gånger går jag för långt och upptäcker att jag blir berörd till tårar.
”Det är ju du som min gäst ska gråta i studion”, säger jag till Ullakarin. Hon svarar att alla som pratar med henne börjar gråta. Det bara är så…
Lyssna gärna på vårt oerhört uppriktiga och nära samtal här i podden nedan.
Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!
Kommentera inlägget här
Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"
Fantastiskt fint program och äntligen ett avsnitt med Henrik, jag har saknat att lyssna på hans röst. Den låter så trygg för mig.
Tack Lotta. Jag kommer att göra poddar lite då och då framöver. Roligt att du tyckte om vårt samtal.
Jag tycker oxå om rösten Henrik låter så trygg
Heter det verkligen ”mediAföretag”? Heter det inte ”mediEföretag”? Undrar en f d språkpolis på Aktuellt.
Ett ovanligt program, ett samtal mellan två engagerade personer med massor av kunskap och erfarenheter. Om sjukdom, svaghet, döden och det som är viktigt i livet. Som även tillät gråten finnas med. Och osäkerheten om vad man kan säga i ett radioprogram. Jag har nog aldrig hört ett program som detta tidigare. Lyssna och bedöm själv!
Tack Sverker för din fina recension av vår podd. Ja, även jag är både nöjd och stolt över vårt samtal.
Det bästa jag hört, fantastisk bra samtal.
Nu fick jag förklaring till många känslor och tankar som jag haft och har.
Kram till er båda.
Är jag ensam i hela världen om att vara gränslöst rädd för döden? (tror att en del ljuger för sig själva om att dom, precis som jag är gränslöst rädda för döden)
Nej, alla är säkert rädda på ett eller annat sätt. För mig känns tanken på tvångsbehandlingar mest skrämmande. Jag vill inte ha livräddande insatser, om jag redan har en dödlig sjukdom. Och även tanken på att mina anhöriga blir ledsna när de inte längre kan få min hjälp i olika sammanhang. Däremot att få somna in efter dagliga smärtor, att bara ligga och andas tungt med andningsuppehåll och dra ett sista andetag, det upplevde jag att båda mina föräldrar gjorde, strax efter mitt sista besök. De verkade känna sig trygga, troligen känna av att jag besökte dem, men ändå valde att släppa taget när jag inte var där.