Annika Jankell flyttade hem till sin demenssjuka mamma: ”Jag har väl helt enkelt inte klippt av navelsträngen”

Ibland tittar jag in i helvetets förrum.
Jag pratar om alla de anhöriggrupper som finns på Facebook. För mig som ”friskt sjuk” är det en skrämmande verklighet som utspelar sig där.
Där får familjer ostört, och helt utan insyn, ge uttryck för all den förtvivlan och frustration man har av att leva nära en person med en progressiv hjärnsjukdom som Alzheimer.
Det är mammor och pappor, makar och makor, som vilsne i demensens dimmor bara försvinner mitt i natten.
(Såg häromdagen ett inlägg från en kvinna som tvingades tillkalla helikopter för att leta efter maken som gått vilse i skogen.)
Det är makar som bytt personlighet och blivit misstänksamma, arga och aggressiva.  Och vuxna människor som slutat äta, glömma att duscha och har svårt att hålla sin hygien.
Och närstående som förtvivlat tvingas se sina kära försvinna in i djup depression.
Men mitt i all trötthet och förtvivlan som finns bland de som skriver av sig sin ångest, så finns en sådan otrolig kärlek och omtanke till de personer som tidigare var fullt fungerande. Och reaktionerna från de övriga i grupperna – mest kvinnor! – är stöttande och bekräftande. Det är nästan som en sekt med känslan av att ”ingen förstår hur vi har det?”.
Jag tänker på alla de här uppoffrande människorna – och vi pratar om flera hundratusen anhöriga till demenssjuka – när jag sitter i poddstudion med Annika Jankell.
Annika Jankell är journalist med ett förflutet på TV4 och har varit programledare för Svensktoppen och Melodifestivalen.
I höstas startade Annika sin egen podd Inte utan min mamma där hon samtalar med kända personer om att ta hand om sina demenssjuka föräldrar. Men det speciella med Annika är att hon flyttade in själv hos sin demenssjuka mamma under två år.
Vi möts i vår poddstudio. Annika har själv precis blivit mormor för första gången, och hon bubblar av lycka.
Så kommer vi till hennes demenssjuka mamma, textilkonstnären Kerstin, som även drev butiken Fru Lustas Diversehandel i Gamla Stan. En drömmamma, enligt Annika, och familjens sambandscentral. Kerstin är idag 86 år, och bor heltid på ett omsorgsboende.
Det var när mamman var närmare 80 som Annika märkte att hennes mamma, duktig på mat, började missa en massa i köket. Handlade på tok för mycket, och ibland för lite. Ingen ordning alls. Fast tala med sin mamma gick inte. Kerstin hade för hög integritet för att acceptera att gå och testa sig. Än mindre antyda Alzheimer. Till slut gick Annika bakom mammans rygg och bad husläkaren kalla till sig Kerstin. Det blev omedelbar remittering till en Minnesmottagning, och så startade den långa resan till demensdiagnos.
Mamman behövde och fick hjälp i hemmet från det sociala, men var ständigt rädd och orolig. Speciellt över alla olika människor som kom och gick i bostaden. Hon ringde hela tiden, ofta mitt i natten. Till slut fattade Annika det drastiska beslutet att helt enkelt flytta in till sin mamma.
Jo, jag vet att många anhöriga kanske får dåligt samvete när de hör det här, säger Annika Jankell. ”Men vad gör man när ens mamma blir som ett barn. Man kan inte skita i en treåring som ringer.”
Vi kommer in på det här med medberoende. Kopplingen till hennes äktenskap med en drogmissbrukande man är uppenbar. Varför stannar man i en relation som knäcker en?
Och varför lägger man två år på sin mamma när hon som andra kunnat förlita sig på hemtjänsten.
”Jo, jag vet, jag upplevde att ingen annan kan ta hand om min mamma på samma sätt som jag. Jag har väl helt enkelt inte klippt navelsträngen.”

Lyssna på det spännande och varma poddsamtalet med Annika Jankell här nedan, eller sök efter “Hjälp, jag har Alzheimer” i din vanliga poddspelare.
På min hemsida finns det en insamling till förmån för patientnära forskning. Den inriktad på forskning som snabbt kan komma vanliga patienter till hjälp. Varenda krona hamnar hos insamlingsorganisationen Alzheimerfonden.

Henrik Frenkel

Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!