Hur ska mamma Eva lockas göra en minnesutredning?

Tre bröder är i full konflikt om att deras mamma är på väg att bli dement och bör genomgå en minnesutredning. Hur ska de få mamman att göra sin utredning mot sin vilja?

Minnesutredning. Min mans mamma Eva, är på väg åt något håll när det gäller minnet och behöver helt klart en minnesutredning. Hon förlägger ideligen sitt smyckeskrin där hon har guldklocka och tror jämt att det är hennes yngsta son som har tagit skrinet. När hon till slut hittar skrinet är det sonen som har lagt tillbaka det, tror hon.
Problemet är att ett av barnen (de är tre bröder) vägrar inse vad som är på gång. Detta gör att allting blir värre för Eva och förhindrar henne att få den hjälp som finns. Hon vill inte själv inse sitt behov och det stärks av ena sonens stöd.
I och med att en av bröderna har ett förflutet med att ”man får inte göra mamma ledsen” är de två andra bröderna på en annan sida. 
Det här har lett till att det nu en konflikt mellan bröderna, medan ingen tar tag i det som borde göras, att mamman får genomgå en minnesutredning.
Hur ska mamman lockas att göra en minnesutredning mot sin vilja när familjen är i full upplösning om just detta?

Ängslig maka

Svar:

Tack för din fråga och jag kan börja med att säga att din situation tyvärr är relativt vanlig och ofta frustrerande för alla inblandade precis som du skriver. Dock är det viktigt att i detta stadie nämna att din mans mamma inte har någon konstaterad kognitiv sjukdom så vi kan inte veta vad som ligger bakom hennes beteende, men det är just det som en utredning ska ta reda på!

Dessvärre är det så att om en person inte själv vill medverka till en utredning är det oftast inte medicinskt och/eller etiskt försvarbart att genomföra den. Flera av de undersökningar som genomförs kräver ett deltagande från personen själv för att utfallet ska bli så bra som möjligt. Det man som närstående och vårdpersonal kan göra är att försöka motivera personen.  Om personen själv inte upplever några bekymmer alls brukar jag ofta uppmuntra dem att då genomföra utredningen just för att påvisa detta, då kommer ju också allt “tjat” från er närstående att upphöra om utredningen genomförs och visar på att allting är OK! Det blir ett sätt för personen att bevisa att hen har rätt i att inget är fel.

Om närstående är oense sinsemellan kan det vara bra att läsa på vad en utredning faktiskt kan leda till. En utredning som genomförs i tidigt skede där kognitiv sjukdom konstateras ger möjligheten att erhålla mer stöd från kommunen, information om prognos och behandling, bättre bemötande vilket i sin tur leder till minskade konflikter och en möjlighet att göra det bästa av den sista tiden som är kvar.

Det är ingen lätt situation och det finns tyvärr ingen lätt lösning, men min erfarenhet är att om man lyssnar efter vilka farhågor som finns hos den det gäller samt närstående så kan man oftast komma runt dem och hitta en väg framåt, stort lycka till!

Jens Berggren, legitimerad psykolog, Mindmore 

Henrik Frenkel

Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!