Aktuellt, fantomsmärtor och konsten att hålla in magen

Jag ska precis packa ihop mina saker för dagen och åka hem till min familj i Norrviken, när Helena Stålnert ringer mig. Helena var en före detta kollega på Veckans affärer, där jag just då var chefredaktör.
Helena hade lämnat min tidning och gått till nyhetsprogrammet Aktuellt på Sveriges Television. Jag minns att jag var både besviken och sur när hon sa upp sig. Som jag alltid känt mig som chef när någon jag gillat sagt upp sig.
Några år senare ringer hon alltså precis när jag ska åka hem till mina två barn och vår vanliga pizzamiddag de dagar jag ansvarar för hämtning från dagmamman.
”Hej, vill du bli chef på Aktuellt? Jag ringer från Journalistklubben och vi vill ha dig här som chef. ”
Jag funderade en bråkdel av en sekund om det var ett ”lur”, att hon ville skämta med mig.  Att hon spelade in samtalet, kanske för att roa kollegor.
Två veckor senare hade jag fått mitt kontrakt i handen från SvT:s VD Sam Nilsson. Och så brakade allt lös. Media. Intervjuer. Uppmärksamhet.
Det blev två otroligt dynamiska år, och ett stormigt. Och så var allt plötsligt över. Men det är, som man säger, en helt annan historia.
Jag tänker på den här perioden för 30 år sedan i mitt liv, när jag får ett mail från en redaktör på just Aktuellt. ”Vi skulle gärna vilja träffa dig för ett längre reportage i Aktuellt om dig och din sjukdom. Hur du engagerar dig och varför? Tanken är berätta om en sjukdom som många har men som få berättar om. Vi vill gärna skildra dig lite nära, gärna hemma hos dig och i poddstudion.”
Första känslan är nej. Jag hade ingen lycklig skilsmässa från Aktuellt, även om jag lärde mig massor. Och fantomsmärtor går aldrig ur kroppen. De tonas möjligen ner, men kommer upp till ytan vid minsta retning.
Fast, tänkte jag efter några timmar, det var ju trots allt för 30 år sedan. Någon gång måste man kunna glömma och gå vidare. Och nu ville de skildra mitt jobb med att bryta stigma via min blogg och podd. Jag hade ställt upp i intervjuer för alla de stora och ledande tidningarna under hösten. Jag var ute på ett korståg för att informera om ”världens mest kända okända sjukdom.” Nu kunde jag inte banga för några gamla oförrätter.
Så jag säger ja (inte utan pirr i magen), och en vecka senare dyker teamet upp i poddstudion på Beppo på Södermalm. De filmar när jag läser in ett intro till en podd. De filmar när jag går till bilen. De filmar när jag kör. Och de filmar när jag går från mitt garage till min port.
Att ha en filmare, om än trevlig, nära inpå sig på gatan går inte obemärkt. Jag ser att folk stannar upp och försöker placera mig. Är jag en känd politiker? Kanske skådis (i farfarsfacket)? Någon som håller på att göra bort sig och nu förföljs av Uppdrag Granskning?
Vem är denne man som har en fotograf cirklande runt sig längs hela Odenplan?
Jag har ett mantra i huvudet under hela intervjun på typ tre timmar, inklusive 30 minuter i gymmet när jag tvingades dra in magen och se stark och vältränad ut. Ömka dig inte, uppträd inte som ett offer, informera. Skräm inte. Le. Så jävla allvarligt är det inte.
Svaret fick vi igår, i ett inslag i Aktuellt.
Det kom att handla om att ”leva med Alzheimer”, vilket inte är helt sant när det gäller mig. Snarare ”i skuggan av Alzheimer” med tanke på att jag har en lindrig minnesstörning (MCI) och trolig (men inte bekräftad eller utvecklad) Alzheimer. Fast TV är inte nyansernas media, och jag får ju i reportaget själv berätta om min exakta diagnos, så det är helt ok.
I övrigt är det ett finstämt och väl berättat reportage som jag hoppas både bryter stigmat, informerar och ger inspiration. Jag tycker i och för sig inte om att se mig själv på bild, men man kan ju blunda och lyssna.
I ett efterföljande studiosamtal sprider professor Henrik Zetterberg hopp om ett snart genombrott för en ny bromsmedicin. Fast han köper inte riktigt min metafor att jag går på gym för att bygga hjärnceller. Visst, det tror inte jag heller. Men försök övertyga mig om att livsstil, motion och träning inte ökar motståndskraften mot allehanda sjukdomar, och kanske speciellt hjärnskador.
Någon som håller emot?
Se gärna inslaget i Aktuellt här nedan. Och bidra gärna till forskningen kring Alzheimer. Ligger under fliken ”Min insamling” här ovan.

Henrik Frenkel

Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!