Vissa möten är svårare än andra. När jag träffar Caroline, en ung alzheimerdrabbad kvinna i sina bästa år, med nyss utflugna barn och liten hund i knät slängs jag tillbaka till det mörker min mamma och jag var i första året med hennes diagnos.
Patient och samtalsgrupp. Min mamma var äldre, hunden fick inte plats i knät och hennes sjukdomsinsikt var inte så djup som Carolines. Men likväl är alzheimern ett besked som delar upp livet i ett före och ett efter. Så var det för oss och så är det för Caroline och hennes familj.
Och det är viktig att få vara i det där mörkret ibland. Sorgen måste få komma fram, vi måste få tala om det och sedan också rymma in annat i livet. Vi runt om får inte väja för det. Man måste få vara ledsen.
En plats där jag kan vara mig själv och på den plats jag befinner mig just nu i min sjukdom och i livet. I övriga livet kan jag inte det.
Här kommer samtalsgruppen in. En plats där jag kan vara mig själv och på den plats jag befinner mig just nu i min sjukdom och i livet. I övriga livet kan jag inte det. Där gäller det att hänga med, täcka upp, trycka ned oro. Kroppen och knoppen behöver få koppla av, gråta åt det som är så jäkla orättvist och skratta åt det absurda.
Men likväl är alzheimern ett besked som delar upp livet i ett före och ett efter.
”Jag vet inte vad jag hade gjort utan gruppen och Hannele. Jag vill bara få leva mitt liv.” säger Caroline med tårar i ögonen.
Jag tror jag förstår.
Hon frågar hur det är med min mamma nu. Jag vill inte riktigt säga hur dåligt det är. Skulle vilja ha ett annat slut på den här historien. Något annat än att hon inte kan äta eller dricka själv nu. Att våra samtal inte är så mycket samtal längre och att hennes liv inte går att levas alls så bra längre.
”Hon bor på boende nu”, säger jag.
Vi vet båda vad det innebär och det räcker så.
Men tills det blir så. Låt fler av de 25 000 som varje år drabbas av kognitiv sjukdom få denna möjlighet – att få vara sig själv för en stund. På så sätt får fler leva sitt liv lite till.
Lyssna på Carolines berättelse som är en del av den poddserie Alzheimer Life gör med fokus på vikten av att alla patienter erbjuds en samtalsgrupp.
Johanna Hinteregger är radiojournalist och bl a känd för radiodokumentär Innan mamma glömmer som blev en stor succé när den kom 2020. Nu är hon verksamhetschef för Alzheimer Life. I vår podd Jag var arg för att min älskade mamma skulle försvinna berättar Johanna om livet och relationen med sin mamma. Här är hennes dokumentär på SR P1 (länk).
Kommentera inlägget här
Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"