Min medicin är en Fiat Panda. Ge mig en Tesla!

Jag fick frågan i Sveriges Radio för en tid sedan, vad min sk bromsmedicin betyder för mig.
Jag svarade rappt att den gör mig smartare.
Det har blivit en av mina många oneliners sedan jag för två månader debuterade i Alzheimerbranschen (ja, forskare i skrået kallar den så)
Jag skulle också ha kunnat ha sagt att mina Donepecil, i den lila asken på mitt nattygsbord, är en ständig påminnelse om hur ofattbart små framsteg forskningen inom Alzheimar har gjort när det gäller att ta fram ett botemedel.
Denna symtomlindrande medicin kom redan 2004. Efter det ingenting nytt. Upprepar, ingenting!
Iphone fanns inte ens på ritbordet det året. Vi bar på små vikbara Nokiatelefoner med dålig batteritid och utan kamera. Fiat Panda utsågs till årets bil 2004. Turkiska Sertab Erener vann Eurovision. Tänkte väl det, det hade ni inte aning om.
Men jag tror ni förstår min poäng. Mitt hopp om att fördröja tiden till en riskerande demens står till en medicin som utvecklades för evigheter sedan.
Tänk då på vad som hänt inom cancerforskningen, där sju av tio patienter överlever idag tack vare helt nya former av terapier.
Och då är ändå Alzheimer idag av WHO klassad som en sjukdom med epidemisk spridning. Idag har över 50 miljoner människor Alzheimer världen över. Om trettio år kommer den siffran vara tredubblad (om vi inte får stopp på denna farsot).
Jag blir både förskräckt och förtvivlad när jag tänker tanken fullt ut.
Ännu mer chockad blir jag när jag tar del av statistik från en rapport framtagen av Alzheimerfonden, att forskare inom Alzheimer får leva på smulor från cancerforskningens bord. Alzheimer och demens kostar Sverige över 60 miljarder varje år. Om 30 år är den siffran fördubblad, om inget görs. Då kommer i princip minst en person i varje släkt ha Alzheimer.
Jamen, det forskas ju! Visst, men forskningen inom kognitiva sjukdomar får bara en tiondel av de medel som går till cancerforskningen.
Visst, det finns ljus i mörkret. Det amerikanska börsbolaget Biogen meddelade nyligen att man sökt om prövning av ett nytt läkemedel baserat på antikroppar mot plackbildning i hjärnan. Det blev en nyhet i hela världen, och det kan vara ett genombrott.
Men det kommer ta många, många år innan medicinen kommer ut på marknaden. Den botar inte, möjligen bromsar. Den biter bara på vissa former av sjukdomen. Och alla patienter kommer inte få den. Det blir ett lotteri där sjukast förlorar. Kostnaden för medicinen kommer att ställa sjukvården inför enorma etiska dilemman. Biogen har spenderat 10 miljarder kronor på sin forskning. De har tio år på sig att hämta hem insatsen innan generiska preparat kopierar antikroppen. Så räkna med skyhöga priser per dos.
Det svenska börsbolaget Bioarctic är med sin världskände forskarlegend Lars Lannfelt bara steget efter Biogen. Han kommer för övrigt att vara med i min podcast om några veckor.
När jag väl fått ur mig min frustration så vill jag hylla alla de forskare som ihärdigt ger sig i kast med gåtan Alzheimer. Det är nog det mest otacksamma du kan göra idag, eftersom hjärnan är så komplex och både läkemedelsföretag och forskare sprungit in i väggen.
Men ska vi äntligen få något nyare än en Fiat Panda som bromsmedicin, så behövs mer forskning. Jag och projektet Hjälp, jag har Alzheimer?! startade därför igår en egen insamling. Jag var med och pratade med Jenny Strömstedt i TV4 Nyhetsmorgon igår. Jag nämnde då insamlingen, och vi har fått mängder av bidrag.
Insamlingen administreras av Alzheimerfonden och ska gå till patientnära forskning. Professor Henrik Zetterberg i Göteborg, som ni nog känner igen vid det här laget, är ordförande för det vetenskapliga råd som utvärderar vart pengarna varje år ska gå till. Jag har satt målet första året till en miljon. Och det är bara början.
Grundplåten på 250 000 kr kommer från Hemfrid Vardagsomsorg. Jag är avgående styrelsemedlem i detta företag, och Hemfrid deltar också genom att sprida insamlingen via alla sina kanaler.
”Vi ser inom vår egen verksamhet att många familjer har en utmaning i vardagen med sjuka och dementa föräldrar och anhöriga”, skriver VD Maria Andersson på Hemfrid i ett mail till mig. ”Vi sympatiserar med ditt engagemang och ditt initiativ till en insamling riktad till forskningen inom Alzheimer, och vi vill därför bidra på ett tydligt sätt. Vi hoppas att många, många, både företag och privatpersoner, vill följa oss.”
Jag blev oerhört glad och rörd, och pengarna lär ramla in under kommande vecka.
Insamlingen hittar du här på hemsidan.
Jag har en dröm, att när jag vaknar på morgonen så har min Fiat Panda-medicin förvandlats till en Tesla.

Henrik Frenkel

Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!