fbpx

Det finns ett före och ett efter när någon man älskar blir sjuk. Hur firar man mors dag när ens egen mor kanske inte känner igen en? Alla som är drabbade av eller har en nära anhörig med en kognitiv sjukdom vet att högtider kan vara riktigt svåra. Det man förr firade kan bli något man nu längtar tillbaka till. Vår nya bloggare Caroline Cederroth Nylander, känd som “En dotters röst” på instagram, beskriver med en orubblig kärlek ett morsdagsfirande som aldrig tar slut.

Anhörig. Mamma känner igen mig – ja det gör hon. Hon lyser upp som en sol när jag kommer till boendet. Hon sitter i sällskapsrummet med de andra boende. Vi kramas ordentligt, vi är glada av att se varann. 

Att pussas är viktigt. Foto: Privat.

Vi tar rullatorn ner och fikar. Jag påminner mamma om att svälja genom att skåla med henne. Jag torkar henne vid munnen eller ber henne att inte spotta ut kokos från kakan på marken. Varför inte frågar hon? För att det inte ser trevligt ut, mamma. 

Vi skålar hejvilt istället. Vi håller handen, vi tittar varandra djupt i ögonen. Jag frågar henne hur hon har det o hon svarar bra. Hon är glad, trygg, nöjd, hon är snäll, fint klädd, ofta med en rosa tygblomma i håret. 

Det är ett fint, stort, ljust rum hon har. Det är mycket mjuka färger, filtar i ljust rosa, tavlor på väggarna och tygblommor varvat med fotografier i fönstren. På den blommiga stolen sitter en stor nalle. Det är liksom ett snällt, välkomnande rum. Hon är däremot inte så mycket i sitt rum såsom jag trodde att det skulle bli. 

Jag påminner mamma om att svälja genom att skåla med henne.

Hon har oftast sällskap i det gemensamma rummet där de andra boende tillsammans med personal umgås. Det blir en hel del tv tittande men också musik, fika, någon aktivitet och häng på den stora terassen med de andra. Där ute har det i år satts potatis och jag tror blommor är på väg upp ur den stora krukan. 

Stöd oss på Alzheimer Life så vi kan göra mer för patienter och deras anhöriga

  • Bankgiro: 5587-456

  • SWISH: 1234866208

Jag rår om henne. Jag är hennes röst nu.

Vi fixar naglarna på mamma, målar i hennes mandala block, lyssnar på musik och tittar på foton. Vi pratar om vår familj, våra minnen och vi håller handen och vi kramas. Jag lägger handen på hennes numera smala ben och torkar bort lite smulor och någon fläck på hennes byx-ben. Jag rår om henne. 

Caroline Cederroth Nylanders mor – alltid fin på sitt eget vis.

Jag är hennes röst ut nu. Jag tar ansvar för mammas omvårdnad nu och ser till att saker och ting blir gjorda. Räkningar betalas, tandkräm köps, önskan om att mamma ska få tvättat hår eller att hon ska få mer socialt umgänge är sådant jag numera tar hand om. Det är en självklarhet för mig att ge mamma det. Min lilla mamma som jag alltid varit så nära. Som varit min stöttepelare med sin trygga, norrländska lugna men bestämda stil. 

Hon som tagit plats i rum och som haft pondus, hon som skrattat högt och haft glimten i ögat. Hon som satt mig i första rummet och alltid lyssnat. Nu tar jag hand om henne. 

Jag är så otroligt tacksam för allt vi gjort och sagt till varandra. Det finns inget som saknas eller inte sagts. 

Jag unnar alla en fin mors dag. Är din mamma frisk så njut, upplev den tillsammans och stanna upp i nuet. Man vet aldrig vad som händer. Säg det du vill säga. Visa det du känner.

Stöd Johannas morsdagsinsamling ”Stå upp för mammorna!” (länk).

4.9 20 röster
Betygsätt inlägg

Kommentera inlägget här

Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"

Prenumerera
Jag vill få e-post:

7 Kommentarer
Äldsta
Senaste
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer

Precis så! Som att jag själv skrivit inlägget. Stor kram till er båda!

Detsamma Kicki!

Det är så fint att läsa om hur du månar om din mamma. Jag känner igen situationen, eftersom min pappa och jag upplevde ett liknande socialt liv under åren 2014 – 2019. Han kunde bo hemma i sin villa länge pga en ren slump. Att jag och min familj bodde i huset bredvid berodde på en hastig flytt från Kungsängen där vi fått Huddinge kunde jag hjälpa
pappa dagligen som nybliven
pensionär. Han var bara 24 år äldre än jag. Vi hade liknande
intressen, var utåtriktade och
kreativa. Vi tränade zumba i Rådsparken, såg Louise Hoffstens konsert, gick på speed dating, utegym, snickrade ett skrivbord,
Jag ordnade kusinträff, fika med pappas lunchgäng en sommardag på hans tomt, en vän skjutsade pappa till vårt första boende som inneboende i en villa, när jag var nyfödd. Pappas minne blev gradvis sämre, men vi vande oss vid att våra samtal blev lite prilliga ibland.
Min glädje fanns i att han aldrig blev arg, han accepterade varje dag som den blev. Jag gjorde fotvård, massage, fixade med att putsa på hans frisyr (skinhead) manikyr, kläder osv. En natt i november gick han ut med rollatorn för att gå till mammas grav. Gick genom en biltunnel, sedan nedför en backe där han ramlade. Upphittades av byggjobbare som ringde ambulans. Efter det blev det ett boende någon månad senare. Han trivdes direkt och glömde sin villa. När jan frågade hur det var hemma, var det om det var mycket vatten i ån. Hans barndomshem.
Jag ser tillbaka på våra år i Alzheimervärlden är jag tacksam att vi fick så mycket tid tillsammans. En bilolycka eller en cancerdöd hade varit mycket värre. Pappas död var odramatisk, han sov extra länge, ville inte ha frukost. Jag städade lite i hans rum, sa högt till personalen att han ska ha det bra. Inget tvång med att stiga upp. Vi penslade på lite fukt på hans tänder, eftersom han blev torr i munnen med sovandet och munnen öppen. Han hade inga andningsuppehåll. Två timmar senare ringde de. Han var död.

Så fint du beskriver Anette, lugnt o tryggt precis som man vill ha det. Jag är oxå enormt tacksam för att mamma är snäll o glad. Ledsen att du inte har din pappa kvar i livet. Tack för att du skrev. Carro

Åh så fint du skriver om din mamma, er relation och om boendet. Jag blev varm i hela kroppen när jag läste ditt inlägg. ❤️

Tack Ulrika för kommentaren. Va glad jag blir, Carro

Åhh, vad underbart att läsa sina rader. Så fint skrivet och gestaltat. All kärlek till dig och din mamma, var hon än är idag ❤️

7
0
Kommentera inlägget!x
()
x