fbpx
En svårt sjuk spansk kvinna på ett äldreboende får hela världen att bli berörd. Månader innan hon dör i Alzheimer lät hon sin sargade kropp förvandlas till en vacker vit svan.
Läs här nedan historien om den virala videon, och vad musik kan göra för att få igång en hjärna som är på väg att förtvina.
Och se kommentarer från andra som inte kan släppa magin från Marta C Gonzalez sista dans.

Den tidigare primaballerinan Marta C Gonzalez sitter djupt nersjunken och svårt angripen av Alzheimer i sista stadiet på ett äldreboende i Valencia, när en ung manlig vårdare trär ett par hörlurar på Martas huvud.
Han sätter på musiken från Tjajkovskys Svansjön. Och resten är bara magi.
Ni kanske redan har sett den korta videon.  Om inte, se den! Igen och igen! Den ligger här.


Videon lades ut för bara några dagar på ett twitterkonto och har redan setts av miljoner människor världen över. Den går som en löpeld över jordklotet. Och den vill säga något till alla (oss) som tror att svårt sjuka i Alzheimer tappat alla förmågor.
Marta C Gonzales var prima ballerina på New York Ballet på 60-talet. Senast hon dansade Svansjön var 1967. Alltså för 53 år sedan.
Men när musiken strömmar in i hennes öron väcks hennes brutna lemmar till liv.
I rullstolen börjar koreografin dansa i hennes kropp, först lite trevande. Ansiktet signalerar en sorgsen igenkänning. Sedan självklart och kraftfullt. Armarna blir som böljande vingar. Överkroppen mjuk som en 17-årings. Och så i crescendot är Signora Gonzalez helt absorberad av Svansjöns fulla kraft. Inte en rörelse är förlorad. Allt det inövade har dammats av.
Marta C Gonzalez är återigen ung, vacker och graciös.

Antonio Banderas gjorde filmen viral

”Jag skulle också gärna vilja veta vad som händer i hennes huvud”, säger före detta ballettdansösen Rosy Falkman i ett mail till mig, ”men jag vet ju vad som händer med mig.  Om jag hör musik som jag dansat till börjar armarna memorera rörelserna från baletten. Det tycks som om mitt minne sitter starkare i min kropp än i huvudet.”
Filmen med Marta C Gonzalez spelades in förra året, strax innan hon dog. Den lades ut på nätet av välgörenhetsorganisationen Acociation Musica para Despertar (Musik som får dig att vakna), och blev viral sedan stjärnskådisen Antonio Banderas delade klippet på sin Facebook.
Antonio Banderas ser bilderna som ett bevis på att Tjajkovskys musik är starkare än kraften i Alzheimers sjukdom, och ett bevis på att passion aldrig kan krossas.
Konstnärer över hela världen förundras över prima ballerinans sista dans. ”Glimtarna av ett minne som är på väg bort, det har berört mig hela dagen”, skriver koreografen Arlene Phillips i en tweet där hon uppmanar alla att stödja forskningen kring Alzheimer.

Musikterapi minskar behovet av medicin

En annan som berörts av videon är Petra Tegman, sjuksköterska på Silviahemmet:
”Jag vårdade en gång en kvinna som inte sagt något på över ett år, men hon kunde sjunga gamla välkända jazzbitar och andra sånger eftersom hon varit jazzsångerska i yngre år. Det var fantastiskt.”  
Musik börjar mer och mer användas som en terapiform för de med Alzheimers sjukdom. Musiken minskar stress och höjer humöret. Den påverkar oro och motarbetar ilska och depression.
Undersökningar i Storbritannien visar att behovet av medicin minskar med 60 procent för de patienter som inbjuds till musikterapi. Musiken blir som ett ankare som förankrar patienten i hens minnen.
Forskning i USA visar att patienter som får höra sina gamla favoritsånger får igång aktiviteten i delar av hjärnan som styr uppmärksamheten, och som omgivningen trodde var helt döda. Ökad uppmärksamhet påverkar även andra delar av de kognitiva funktionerna i hjärnan.
När minnet sakta förtvinar för patienter med Alzheimer så skapar det ångest och oro, vilket blockerar även andra delar av hjärnan. Välkända sånger gör att patienten hittar hem till sig efter att ha varit vilse i en annan värld.
En forskargrupp i USA testade att ge svårt sjuka patienter i Alzheimer hörlurar med korta inslag av deras favoritmusik. När forskarna sedan röntgade dessa patienters hjärnor såg de påvisbara förbättringar i flera av hjärnans funktioner.

Pernilla Anderssons pappa väcks till liv av Beach Boys

En av forskarna förklarade i sin rapport: ”Ingen kan påstå att musik är någon form av bot mot Alzheimers, men symtomen blir mer hanterbara, kostnaden för omsorgen sjunker och patientens livskvalitet ökar.”
En annan av många miljoner som sett videon är artisten och sångerskan Pernilla Andersson (som var med i min podd här och berättade om sin pappa, musikern Kent, som dog förra året i Alzheimer).
”Som ung turnerade pappa med Beach Boys. När han var frisk och jag var yngre så var han med när jag spelade in en version på en av deras låtar.”, berättar Pernilla Andersson i ett mail till mig.
Den dagen Pernilla filmade honom visste han inte vem Pernilla var, han hade varit ledsen hela dagen på sitt boende, åt ingenting och det verkade hopplöst.
”Då satte jag på honom lurarna och den låten. Tog max 10 sekunder in i låten, sedan pekade han på mig, så fort han hörde mig sjunga kopplade han ihop det med mig. Han visste att det var jag.  Man ser hur han följer hela arrangemanget i musiken, fingrarna visar alla instrument, under gitarrsolot är han helt med och han noterar även att jag nästan spelar fel i slutet på låten. Allt fanns där. Väldigt rörande.”
Du kan se den rörande videon med Pernilla och hennes pappa härnedan.

Artisten Pernilla Anderssons pappa Kent vaknar till liv när han får lyssna på sin dotter sjunga Beach Boys.


Ett problem är att det inte finns några kända fakta om Marta C Gonzalez. En hel värld håller på att jaga den fulla historien om ballerinan som strax innan hon dog lät sin sargade kropp förvandlas till en vacker vit svan.
Till dess vi vet mer, njut av att det finns ögonblick i livet som inte går att förklara.

Vad tänker ni själva när ni ser videon? Har ni egna erfarenheter om hur musik och sång väcker patienters minnen vid liv?

4.1 23 röster
Betygsätt inlägg

Kommentera inlägget här

Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"

Prenumerera
Jag vill få e-post:

11 Kommentarer
Äldsta
Senaste
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer

Love it !

Oh så vackert och intressant om hjärnans förmåga att memorera inlärd kunskap, att förmedla känslor via musiken. Min pappa som inte kunde gå utan rollator de sista månaderna, dansade till Sven-Ingvars med en yngre kvinna på boendet, sa personalen. Jag trodde det inte förrän jag såg det själv! Han höll i henne och de rörde sig långsamt men sakta i halvtakt. Hon sjöng med i låtar som ” Vid din sida” ” ringer på fredag ” osv.
Då glömde han sin oro.
Greta Anette Malmsten

Jag har spelat för mamma hennes ungdomsmusik (1940-och 50tal) och trots att hon är ”omusikalisk” enligt henne själv ser jag att det går rakt in i kroppen. Hennes skolgång innebar att hon inte fick delta i musiklektionerna!

Som jag skrev när jag lade ut den på Facebook för ett par dagar sedan:

Wow! Spend 1 minute 54 seconds with this video. It is so beautiful in more than one way. You’ll be a happier person afterwards, it will improve your day.

Det bästa jag sett denna prima ballerina med sina fortfarande sirliga rörelser .Ser den om och om igen med tårar i ögonen

Fantastiskt! Jag blir verkligen berörd. Enastående vilka minnen kroppen – vårt tempel – lagrar. Videon med Pernilla Anderssons pappa är otrolig. Han ser så underbart varm och gullig ut. Vilken glädje för Pernilla.

Tårarna rinner när jag ser hennes grasiösa armrörelser till musiken.

Åh så vackert! <3 Tårarna strömmar. Hjärtat svämmar över, av att få dela glädjen med henne

Min pappa, som drabbades av frontallobsdemens, började under firandet av sin 80-årsdag att klaga på att han inte fick rätt studentbetyg i tyska eftersom han menade att läraren blandat ihop honom med en annan elev. Det här hade han tagit upp många gånger, men nu när det var många gratulanter försökte jag avrunda hans klagan med att ”det gick ju ändå bra för honom i livet, trots det felaktiga betyget”. Han hade haft många höga chefspositioner under sitt liv. Ett par månader sedan fick han en massiv stroke, men överlevde trots allt och kom så småningom in på ett vårdhem. Men då gick det inte längre att prata med honom. Fast efter en tid började han plötsligt prata – tyska… Det fanns något kvar för hans skoltyska i hjärnan, och det blev ju lite extra ironiskt med tanke på utbrottet på hans 80-årsdag.

Min mamma älskade att sjunga! När jag kom och besökte henne på hemmet kunde jag ofta höra hur hon sjöng inne på sitt rum, redan när jag kom i korridoren. Hon var gravt dement men satte varje ord i sångerna. Allt från O, helga natt till I´m singing in the rain med Gene Kelly. Helt otroligt! En annan händelse som var helt fantastisk var sista dagen hon levde. Jag fick veta att det inte var långt kvar och skyndade mig upp till Jämtland där hon bodde. Jag satt och vakade vid hennes sida och pratade med henne och spelade hennes favoritmusik. Hon kunde inte kommunicera på något vis utan låg bara still  Hon kom från Norge och när jag satte på Vestlandet, Vestlandet med Sissel Kyrkjebö rann det tårar utmed hennes kinder. Det glömmer jag aldrig 🙂

❤❤❤

11
0
Kommentera inlägget!x
()
x