Magdalena, pappa Göran, kärleken och tårarna

Magdalena Andersson kommer in i poddstudion på Södermalm med sedvanligt Säpo-följe.
Vi hälsar artigt men glatt, börjar småprata och jag märker direkt på hennes tårade ögon att vårt kommande samtal kommer att röra upp mycket.
”Jag är oerhört känslomässig, speciellt när jag pratar om min pappa”, varnar hon mig lite överraskande innan vi drar igång inspelningen.
”Man får gråta under samtalet”, svarar jag.
En månad tidigare hade jag fått ett mail från Finansdepartementet om att Magdalena hade läst om mig och mitt arbete i media och ”gärna ville höra om det fanns intresse att ha henne med i min podcast”.
”Vi måste prata mer om Alzheimer, och jag är glad om jag kan medverka till det”, säger hon och berättar att det här är bara andra gången hon medverkar i en podcast.
Vi är bägge överens om att vi ska träffas i poddstudion, och inte på Finansdepartementet. Här är hon Göran Anderssons dotter Magdalena.
Redan när hon lyssnar på mitt intro med b l a …och det är barn som hela livet kommer att bära på en saknad, så kommerde första tårarna i hennes ögon. ”Det är precis så, saknaden blir man aldrig av med.”
Magdalena växte upp som enda barnet, lite av pappas flicka. Pappa Göran var lektor i statistik. 
”Låter oerhört tråkigt men han var en modern pappa”, säger Magdalena och berättar om sin ungdom med en pappa som gav henne fullständig och oinskränkt kärlek.
Själv var Magdalena elitsimmare och drömde om en karriär som Konsumföreståndare.
De första symtomen kom smygande. På en restaurang i Wien hade Göran svårt att läsa menyn. Diagnosen Alzheimer kom mer som en bekräftelse än en chock. Nu fick det hela ett namn.
I podden berättar Magdalena om när saknaden är som störst, om sorgen över att hennes barn inte fick sin träffa sin morfar men också om glädjen över att ha pappa vid sin sida under sitt bröllop trots att sjukdomen nu gjort att han inte längre kunde kommunicera.
Pappa Görans sista tid var svår, som för alla som har en långt gången demenssjukdom. Svårast för Magdalena var att Göran var så ung, bara 66 år då han till slut dog.
”Jag tror att han kände igen mig även mot slutet, i alla fall vill jag tro det”, säger hon och så tåras hennes ögon igen.
Jag blir själv berörd av att Magdalena Andersson, vår stoiske finansminister, tuff i alla lägen, här i poddstudion är så oerhört närvarande. Känns som vi sitter och dricker the i mitt kök.
Vi pratar givetvis om riskerna för hennes egen del att utveckla Alzheimer. Barn till en Alzheimersjuk förälder bär på dubbelt så stor risk att utveckla sjukdomen som normalpersonen. Stress och dåligt med sömn är inte heller speciellt befrämjande för att motverka anlagen.
”Det är klart att jag bär på en större risk än andra, men det vill jag inte tänka på, annat än att jag inte vill skjuta upp något till dess att jag blir gammal. För vem vet om jag är frisk då?”
Vi kommer naturligtvis in på det här med att Magdalena Andersson anses vara en av de hetaste kandidaterna att efterträda Stefan Löfven, den dagen han träder tillbaka. Hur spelar risken för att utveckla Alzheimer in i hennes kalkyl för sin fortsatta karriär?
”Nej, även om jag inte hade Alzheimer i familjen så är det ändå inte aktuellt att jag skulle efterträda Stefan Löfven”, svarar plötsligen politikern Magdalena Andersson. ”Och jag är mycket mera bestämd än Göran Persson när han tackade nej en gång i tiden…”
När ändå politikern Magdalena vaknat, så frågar jag om varför Alzheimer bara får en tiondel av de resurser som går till cancerforskningen.
Om jag hade varit hennes pappa Göran, lektor i statistik, så hade jag gett hennes svar bakläxa. Lyssna själva.
När vi lämnar poddstudion kommer Magdalena plötsligen på att det idag bara skiljer tre år mellan när pappa Göran fick Alzheimer vid 56 års ålder och hennes egen ålder, 53 år. Hon blir tyst, ler generat och kanske far det genom hennes huvud att det stigma som drabbar alla med Alzheimer även kan rinna över på henne.
Personligen hade jag hoppats att hon skulle komma till poddstudion med en hel påse pengar (en liknelse!) till forskningen kring Alzheimer. Magdalena – om någon – vet vilka sår sjukdomen Alzheimer sätter i hundratusentals familjer i Sverige. Sår som aldrig läker.
Och finansminister Magdalena vet att kostnaden för demenssjukdomar i Sverige ligger på 60 miljarder per år, lika mycket som budgeten för Försvaret eller Polisen. Och hittar vi ingen bot på Alzheimer så kommer demenssjukvården snabbt bli vår tyngsta och kanske mest grymma budgetpost. Varje krona som sätts in på forskning och förebyggande vård har en enorm payback i form av minskat lidande och mer resurser till annat i samhället.
Magdalena Andersson kan räkna, så jag tror och hoppas att vi i Alzheimer-lobbyn nu har fått en ny och kraftfull supporter.
Till alla de som nu i efterhand kommer ge sig på den här podd-intervjun och undra varför jag inte attackerade politikern Magdalena Andersson hårdare, vill jag bara säga; en annan gång, i en annan podd, på en annan plats. Men inte här och nu.
Tack för det gripande engagemanget i studion, Magdalena!

På min hemsida finns det en insamling till förmån för patientnära forskning. Den inriktad på forskning som snabbt kan komma vanliga patienter till hjälp. Varenda krona hamnar hos insamlingsorganisationen Alzheimerfonden. Stöd forskningen!

Henrik Frenkel

Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!