Historien om podden, Drottningen, hunden Brandie och min rädsla för att fläcka ner slipsen

Bildtext: Stiftelsen Alzheimer Life träffar Drottning Silvia på Slottet. Från vänster Henrik Frenkel, Gunilla Steinwall och Erland Karling.

Söndagens podcast med Drottning Silvia fick ett enormt genomslag. I stort sett all media skrev om podcasten och lade ut samtalet i sina nätversioner. Vår nya stiftelse Alzheimer Life fick en kunglig kickstart.
Men viktigast av allt var att frågan om kognitiva sjukdomar fick en rejäl uppmärksamhet på självaste Internationella Alzheimerdagen.

Vi står och småpratar, Drottning Silvia och jag. Vi har precis avslutat Drottningens första poddintervju. Vi ska ta lite bilder efter samtalet. Drottningen är proffsig, har ju gjort detta i snart 45 år.
Vi står i kungaparets privata matsal. Här hade tidigare kung Gustav V sitt arbetsrum. I taket kan man spåren av en trappa som gick direkt upp till hans sovrum.
Drottningen är glad och lättad efter samtalet. Jag också. Får höra att Drottningen varit nervös innan. Det är premiär, och podd är ett helt nytt och oprövat medium för kungahuset.
Jag ber Drottningen just innan vi sätter igång, att tänka bort rollen som kunglig, bara vara dotter till en mamma som drabbades av demens. Drottningen nickar, och bekräftar att både hon och Hovets informationschef, Margareta Thorgren, har lyssnat på mitt poddsamtal med Magdalena Andersson. I den intervjun hörde vi mer av Göran Anderssons dotter än finansministern.
Vi står alltså och småpratar när inspelningen väl är klar, då Drottningen tittar på mig och frågar:
”Vad är en podcast egentligen? Vad kommer ordet från?”
Jag ler generat, och hör mig säga att ”jag har inte en aning.” Och så skrattar vi bägge två.
Jag har alltså gjort 20 poddintervjuer utan att veta vad ordet kommer ifrån. Vår ljudtekniker Erland Karling på Beppo Ljudproduktion börjar googla. Ordet ”podcasting” är en sammanslagning av pod (ordagrant ”frökapsel”, men syftande på Apples mediespelare Ipod)  och engelskans ”broadcast”, och är en är en metod att publicera ljudfiler via nätet.
Så nu vet ni det, och jag också.
Historien om denna poddcast med Drottning Silvia har sin början en slaskig höstdag ute på Drottningholm. Min arbetspartner Gunilla Steinwall och jag är på besök på Silviahemmet. Den tillförordnade chefen Petra Tegman berättar om Drottningens initiativ att för snart 25 år sedan starta en mönsteranläggning för demenssjuka.
Drottningen insåg tidigt att kunskap är verktyget för att kunna förstå, hjälpa och bemöta en person med demenssjukdom.
Hjärtat i Silviahemmets verksamhet har sedan start varit dagverksamheten på Drottningholm på Ekerö i Stockholm. Det är där vi är, när jag mot slutet av besöket kastar ut frågan om Petra kan lägga ett gott ord för mig hos Drottningen.

Nyfiken på dottern Silvia

Någon månad senare träffar vi den ordinarie chefen för Silviahemmet, Wilhelmina Hoffman. Wilhelmina är även chef för Svenskt Demenscentrum och är en av landets tyngsta makthavare inom det jag numera kallar för Alzheimerland.
Wilhelmina tänder på min idé att intervjua Drottningen för att sätta ljus på kognitiva sjukdomar, och kort därpå hör Hovet av sig och vill veta mer. Jag anstränger mig för att berätta hur jag vill lägga upp samtalet.
Hovet svarar och undrar om jag kan träffa Drottningen på Silviahemmet i april. Bingo!
Jag börjar läsa in mig på allt Drottningen har gjort och sagt i demensfrågor. Men kanske mest om Drottningens relation till sin sjuka mamma som dog för över 20 år sedan.
När jag var klar med min inläsning (som vår researcher Monica Axén tog fram) tänkte jag att det måste gå att göra en mer avspänd intervju än de jag lyssnat mig igenom på Youtube. Jag var nyfiken på dottern Silvia, mer än kanske Drottningen.
Jag får en tid utsatt i mars. Men så kommer coronan och kastar alla planer över ända. Kungaparet flyr undan Covid-19 till slottet Stenhammar. Jag och Lena flyttar till det något mindre flotta sommarhuset på Ingarö.
Och där hade den här historien kunnat sluta.
Sommaren gick. Jag bloggade och hade med andra spännande gäster i min podcast. Jag skrev en stor artikel på DN Debatt, och drog igång arbetet med vår nya stiftelse Alzheimer Life. Vi inledde ett samarbete kring det kommande digitala vårdverktyget Alzheimer Guiden. Och vi byggde upp en helt ny hemsida.
Allt oerhört snabbt, och med stor energi, då jag hörde av mig till Hovet igen. Var det måhända aktuellt med ett poddsamtal med Drottningen? Kungaparet hade börjat jobba igen på Slottet.
Jodå, det gick bra, men Drottningen såg gärna att jag kom Kungliga Slottet. Blir bättre än att bara ses via zoom, som både Drottningen och jag som 70-plussare ägnat en del möda åt att lära oss den här våren.

”Du är ju snygg i kostym”

Dagen då jag ska genomföra podcasten med Drottningen närmar sig. Men hur tilltalar man en kunglighet?
Jag gjorde visserligen en stor och omfattande intervju för typ 15 år sedan med Kung Carl XVI Gustaf. Det var för min dåvarande tidning Chef, och kom att handla om ledarskap. Rubriken på omslaget blev Mitt liv som Chef. Tyckte det var lite fyndigt. Kungen var road av ämnet. Faktiskt första gången han pratade om sitt eget ledarskap.
Intervjun lades ut på åtta sidor. Naturligtvis blev det löpsedlar, fast inte om chefsfrågor. Det var istället ett uppriktigt svar om vad Kungen tyckte om TV-programmet Hey Baberiba som skapade rubriker. (Ja, ni gissar rätt, Kungen tyckte inte om att bli häcklad i ett humorprogram.)
Nåväl, jag får höra att man säger Drottningen som tilltalsnamn och själv skulle jag bli Ni. Natten innan drömmer jag om att jag duar Drottningen, vaknar och tänker att värre fel har jag väl gjort i mitt liv.
Mer orolig är jag för att ska spilla ner slips och kostym innan jag kommer upp till Slottet. Jag har den lilla egenheten. Kan det vara min kognitiva svikt som spökar?
Vi ska ses kl 15.00, så jag måste äta sen lunch i Gamla Stan. Väljer bort varm mat. Kan ju inte drälla. Hittar Stadsmissionen på Stortorget i Gamla Stan och äter en garanterat kladdfri smörgås. Ser mig omkring därinne och tänker att ibland kan kontraster vara lite komiska.
Jag, ljudteknikern Erland och Gunilla (som fick rycka in som hovfotograf), strosar in på Slottet. Vi möter Kungen med sin hund Brandie, en bayersk viltspårhund. Kungen tittar nyfiket efter oss, innan han möter upp prinsessan Sofia som kastar sig över en glatt gläfsande Brandie.
Tänker att Kungliga Slottet har över 600 rum, och här har vi delar av kungafamiljen nästan på armlängds avstånd.
Innan jag kliver in i Prinsessan Sibyllas privata våning (den med den gröna klicksoffan), tittar jag ner på min slips. Inga matfläckar. Skönt. Gunilla sneglar på mig och viskar ”Du är ju riktigt snygg i mörk kostym.” Hon har ju sett mig i karantänkläder i ett halvår, T-shirt och mjukisbyxor, så jag förstår hennes förvåning.
Nästa stora steg blir att få spridning på podden med Drottning Silvia. Min podd är ett litet nischmedium med som mest 10 000 lyssnare (vilket ju är bra för ett så smalt ämne som Alzheimer). Tänker att kvällstidningarna kommer ju naturligtvis nappa.

Men jag vänder mig istället till Dagens Nyheter. Hovet tycker det är en utmärkt idé. Vill DN sampublicera min podd? På mindre än en timme har vi träffat en överenskommelse med DN.
Vi bestämmer att söndag kl 09.00 ska både jag, med min pytteblogg, och draken DN publicera nyhetsartiklar och lägga ut hela samtalet. Vi vinklar podden helt olika. Jag drar på Drottningens reaktion på pandemin.”Skrämmande att äldre som dött i pandemin bara blir en siffra i statistiken”). Dagens Nyheter vinkel blir mjukare, mer mänsklig. (”Jag har aldrig känt mig så mycket 70-plus!”).
Ja, sedan rullar det på i media. Kvällstidningarna hakar på, liksom TT (och därmed hela landsortspressen) och så SvT Nyheter. Svensk Damtidning mailar mig och undrar varför de inte fick vara först med nyheten.
När jag går och lägger mig på söndagskvällen börjar jag förstå vilken enorm impact Drottningen har för demensfrågorna.
Själv är jag mest glad över att Drottningen valde att öppna upp och bli personlig i sin första podcast.
Och så förstås att jag inte hade några fläckar på slipsen.

Missa inte att lyssna på podcasten med Drottning Silvia här

Missa inte heller Alzheimerfondens digitala temakväll här nedan på Youtube. Det är en kväll med ledande läkare och forskare om de senaste rönen, och med Annika Jankell som programledare.

Henrik Frenkel

Henrik är ursprungligen affärsjournalist med över 40 år i mediaföretag. Han har varit chef för Aktuellt på Sveriges Television, chefredaktör på Veckans affärer och medgrundare till tidningen Chef. Henrik har också suttit i många styrelser och även engagerat sig som affärsängel i många start ups.
Henrik fick våren 2019 diagnosen kognitiv svikt och trolig Alzheimer. Det ledde till att han startade den uppmärksammade bloggen och podcasten Hjälp, har jag Alzheimer?!