Kärlek kan flytta berg sägs det men den kan inte bota alzheimer. Vad händer med kärleken när frustration, trötthet och sorg blir känslor man dagligen känner? Vem blir man en sådan situation- en vårdare eller en börda? Det är mångas skräck när alzheimern är ett faktum i en relation. På årets sista frukostseminarium blev det snabbt fullbokat. Inte så konstigt egentligen. Det är ju nämligen så att allt egentligen handlar om kärlek och relationerna vi har och så desperat vill ha kvar men kanske måste lämna för att överleva.
“När vi är tillsammans fungerar det”
Vad gör man om man nyligen träffat sitt livs kärlek och så får han alzheimer? Hör Anja Dahlström och Gustav Forsbergs kärlekshistoria med den fruktansvärda tvisten att han nyligen diagnosticerats med alzheimer och börjar glömma.
“Det var väldigt tufft att genomgå en minnesutredning!”
Allan Linnér – allas vår radiopsykolog ger vägledning och berättar om när hans egen mor blev sjuk i alzheimer och när han själv började misstänka att han drabbats av samma sjukdom och om det tuffa att genomgå en minnesutredning. Varför är relationer det viktigaste i livet? och vad gör man om någon får en dödlig sjukdom som förändrar relationen helt?
“Det fanns bara han, det fanns inget annat sätt att göra det på – men jag höll på att gå under.”
När Edna Alsterlund och Ingemar “Ingo” Johansson träffades slog det gnistor. Det fanns bara de i hela världen.Allt gjorde de ihop och därför såg Edna först av alla vad som höll på att hända med hans hjärna. När diagnosen alzheimer kom så blev hon först lättad men med åren blev sjukdomen och Ingemar värre och värre och till slut gick det inte längre. Hör Edna berätta om deras kärlek och hur den påverkades av sjukdom och vårdbehov. Hör henne berätta om hur hon höll på att gå under och varför hon kom att skriva en av de absolut viktigaste böckerna om att ta hand om någon med en kognitiv sjukdom “Den längsta ronden”.
“Sjukdomen fick oss att börja tala om känslor!”
Janni Ahlgren och hennes pappa Stefan är kända. Inte bara i den ort i Västsverige där de bor utan för hela svenska folket. Detta för att de med otroligt mod har delat sin svåra situation med svenska folket genom medverkan i årets viktigaste avslöjande i Uppdrag granskning – nämligen hur ojämlik vården är för den som drabbas av en kognitiv sjukdom. Detta beroende på vilken kommun du bor i, hur gammal du är och hur mycket ork dina anhöriga har för att kämpa för dig. Stefan drabbades när han bara var i femtioårsåldern. Lyssna på vad det gjorde med deras relation!
Johanna Hinteregger är radiojournalist och bl a känd för radiodokumentär Innan mamma glömmer som blev en stor succé när den kom 2020. Nu är hon verksamhetschef för Alzheimer Life. I vår poddJag var arg för att min älskade mamma skulle försvinna berättar Johanna om livet och relationen med sin mamma. Här är hennes dokumentär på SR P1 (länk).
Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"
TAck, Johanna, Henrik &CO.! Mycket intressant lyssning. Kloka tankar och reflexioner. JAg fastnade på två koncept: ”Sen är nu…!” Otroligt djup, svår och skakande när man vet att ”sent” har olika betydelser för dem som dansar Alzheimerdansen: FÖr den sjuke: ”sen” kan vara igår, nu, eller aldrig. För medföljande (som skulle kallas ”medsjukande”), sen är mörkret…
Den andra koncept är att det är inte den starka som överlever utan den mest anpassningsbara osh flexibla. Resilient, är det moderna namn, och mina tankar gick till HEnrik, som mitt i den brutala verklighet med en felaktig diagnos skapade denna fantastiska plattform. Tack för er arbete.
Vi använder cookies på vår webbplats för att ge dig den mest relevanta upplevelsen genom att komma ihåg dina preferenser och upprepa besök. Genom att klicka på "Acceptera" godkänner du att ALLA kakorna används.
Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse när du navigerar genom webbplatsen. Av dessa cookies lagras de cookies som kategoriseras som nödvändiga i din webbläsare eftersom de är väsentliga för att de grundläggande funktionerna på webbplatsen ska fungera. Vi använder också cookies från tredje part som hjälper oss att analysera och förstå hur du använder denna webbplats. Dessa cookies lagras endast i din webbläsare med ditt samtycke. Du har också möjlighet att välja bort dessa cookies. Men att välja bort vissa av dessa cookies kan ha en inverkan på din surfupplevelse.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
Kommentera inlägget här
Vill du enkelt kunna följa detta kommentarsfält genom att få e-postmeddelande? Klicka på Prenumerera nedan och välj mellan "När någon svarar på min kommentar" eller "På alla kommentarer"
TAck, Johanna, Henrik &CO.! Mycket intressant lyssning. Kloka tankar och reflexioner. JAg fastnade på två koncept: ”Sen är nu…!” Otroligt djup, svår och skakande när man vet att ”sent” har olika betydelser för dem som dansar Alzheimerdansen: FÖr den sjuke: ”sen” kan vara igår, nu, eller aldrig. För medföljande (som skulle kallas ”medsjukande”), sen är mörkret…
Den andra koncept är att det är inte den starka som överlever utan den mest anpassningsbara osh flexibla. Resilient, är det moderna namn, och mina tankar gick till HEnrik, som mitt i den brutala verklighet med en felaktig diagnos skapade denna fantastiska plattform. Tack för er arbete.
TACK Carlos för dina fina ord. De värmer! Allt gott. Johanna
Jag har haft denna diagnos i flera år och jag mår fortfarande jättebra!!!
Fantastiskt Lise-Lotte! Era erfarenheter är så viktiga att dela.
Jag mailar dig. allt gott, johanna